Tretton Trappor Opp
Du sa realism,
när jag föll och flög på samma gång.
Jag sov i fantasi och skrev en sång,
och Du stod suckande och iakttog min dans
för något som egentligen inte fanns.
Jag skrek poesi
och du stod kvar på jorden och såg på.
Du log, och jag försökte nog förstå,
men jag stod fångad i min drömda sagovärld
och flängde runt i fnoskig flärd.
Och nu så står jag vilsen här bland brända skepp
och körda lopp.
Bland molnen finns det hopp,
men på jorden står min kropp.
Och min kärlek finns minst tretton trappor opp,
i min drömda sagovärld.
Du sa "Altruism",
ett svårt ord som jag inte kände till.
I min värld får jag göra som jag vill.
Så jag gick fram och sa "Du, dig vill jag ha"
Jag fick en kram och allt var bra.
Så jag skrek "Romantik!",
du var nykter nog att säga "Kom,
kom jag har någonting vi måste prata om"
och nykter utav vin och full av längtan är det lätt
att säga fel och tänka rätt
Nu går mina tankar till en prins
och till en sagofe
som sitter på kafé,
vid en blomstrande spaljé,
och bara blandar ut sin tid med lite te
i min drömda sagovärld.
Du sa "Kom tillbaks
när du tappat dina vingar och kan gå".
Själv hade jag ingenting att föreslå,
så du klippte mina vingar och min himmel rasa' ner
och allt blev mörkt och inget mer.
Och jag darrade av skräck,
när Du sa "Välkommen till Verklighetens land!"
Här hostar vi i sot och svett och sand.
Här kan vi leva som dom vänner som vi är,
bland alla andra som är här
Men mina vingar växer ut igen när vinden
stör ditt mörka hår,
och jag tror nog du förstår
när jag far upp dit ingen når,
och när jag vinkar ner till jorden där du står.
Tretton Escalones Arriba
Dijiste realismo,
cuando caí y volé al mismo tiempo.
Dormí en fantasía y escribí una canción,
y tú te quedaste suspirando y observando mi baile
por algo que realmente no existía.
Grité poesía
y tú seguías en la tierra mirando.
Sonreíste, y yo intentaba entender lo suficiente,
pero estaba atrapado en mi mundo de cuento soñado
y daba vueltas en una extravagancia absurda.
Y ahora estoy perdido aquí entre barcos quemados
y carreras perdidas.
En las nubes hay esperanza,
pero en la tierra está mi cuerpo.
Y mi amor está al menos trece escalones arriba,
en mi mundo de cuento soñado.
Dijiste 'Altruismo',
una palabra difícil que no conocía.
En mi mundo puedo hacer lo que quiera.
Así que me acerqué y dije 'Tú, te quiero'
Recibí un abrazo y todo estaba bien.
Así que grité '¡Romanticismo!',
tú estabas sobrio para decir 'Ven,
ven que tenemos algo de qué hablar'
y sobrio por el vino y lleno de anhelo es fácil
decir algo incorrecto y pensar correctamente.
Ahora mis pensamientos van hacia un príncipe
y hacia un hada
que está sentada en un café,
junto a una enredadera floreciente,
y simplemente mezcla su tiempo con un poco de té
en mi mundo de cuento soñado.
Dijiste 'Vuelve
cuando hayas perdido tus alas y puedas caminar'.
Yo no tenía nada que proponer,
entonces cortaste mis alas y mi cielo se derrumbó
y todo se volvió oscuro y nada más.
Y temblé de miedo,
cuando dijiste '¡Bienvenido a la tierra de la Realidad!'
Aquí tosemos en hollín, sudor y arena.
Aquí podemos vivir como los amigos que somos,
entre todos los demás que están aquí.
Pero mis alas vuelven a crecer cuando el viento
molesta tu oscuro cabello,
y creo que entiendes
cuando me elevo a donde nadie alcanza,
y cuando saludo desde arriba a la tierra donde estás tú.