Om tiden vill ifatt
Lika mystisk och lika gåtfull som en kyrka längs vägen
Upplyst mellan träden, ödsligt belägen
Om hösten om våren, i en tyst, blå natt
Som en fackla, som ett ljus kom du fram till mig där jag satt
Som ett åtråvärt hopp i en tung tristess
Jag hade nästan gett opp, det var så grått tills dess
Men du sa att du hörde mig på radion idag
Du var den enda som kom fram, det var det enda du sa men
Allt jag ser, allt jag hör
Är din röst, din blick, ditt skratt
Du har ögon som berusar en natt
Så jag väntar, jag väntar
Om tiden vill ifatt
Det gick så sakta, tog sån tid, varenda vecka var ett år
Vi ringde ibland för att fråga hur vi mår
Tills jag sa "Väntar du på nån eller vill du bli min?"
Du sa "Vad svarar man på sånt?", jag sa "Man svarar nog ingenting"
Men lägg armarna runt mig slit ut vad jag har
Gräv i det dunkla med sök inga svar
För jag lovar ingenting, det är det enda jag kan hålla
Men jag känner nånting, jag är så gott som förtrollad av
Allt jag ser...
Du sa "Vänta lite grann, behåll poserna på
Vart vill du komma nånstans? Vart ska vi gå, vart ska vi gå?"
Jag sa "Det finns inga mål, men det finns sätt att ta sig dit
Vill inte komma nånstans, vill bara ta mig lite längre än hit"
Det var natt, det var natt, det var äntligen natt
Våren var på väg, jag var rusig och matt
Vi var på gång, vi var VIP, det var nån efterfest för Kent
Allt var lite eftertraktat, allt var lite känt och
Allt jag ser...
Mellan Tumba och Järna finns en kyrka vid sjön
Vi tar oss dit i oktober, strax före snön
Den här vinden är så kraftig, hela världen är på spänn
Den mörka natten är så mörk, jag måste se dig igen
Cuando el tiempo quiere alcanzarnos
Tan misterioso y enigmático como una iglesia a lo largo del camino
Iluminada entre los árboles, solitaria
En otoño, en primavera, en una noche azul y silenciosa
Como una antorcha, como una luz, llegaste hacia mí donde estaba sentado
Como una esperanza deseada en una pesada tristeza
Casi me había rendido, todo era tan gris hasta entonces
Pero dijiste que me escuchaste en la radio hoy
Fuiste la única que se acercó, fue lo único que dijiste pero
Todo lo que veo, todo lo que escucho
Es tu voz, tu mirada, tu risa
Tienes unos ojos que embriagan una noche
Así que espero, espero
Cuando el tiempo quiere alcanzarnos
Todo fue tan lento, tomó tanto tiempo, cada semana era un año
A veces llamábamos para preguntar cómo estábamos
Hasta que dije '¿Estás esperando a alguien o quieres ser mía?'
Tú dijiste '¿Cómo se responde a eso?', yo dije 'Probablemente no se responde nada'
Pero abrázame, saca lo que tengo
Cava en lo oscuro sin buscar respuestas
Porque no prometo nada, eso es lo único que puedo mantener
Pero siento algo, estoy casi hechizado por
Todo lo que veo...
Dijiste 'Espera un poco, mantén las poses'
¿A dónde quieres llegar? ¿A dónde vamos, a dónde vamos?'
Yo dije 'No hay metas, pero hay formas de llegar allí
No quiero llegar a ningún lado, solo quiero ir un poco más allá de aquí'
Era noche, era noche, finalmente era noche
La primavera estaba llegando, estaba mareado y cansado
Estábamos en camino, éramos VIP, era una fiesta posterior a un concierto de Kent
Todo era un poco codiciado, todo era un poco conocido y
Todo lo que veo...
Entre Tumba y Järna hay una iglesia junto al lago
Iremos allí en octubre, justo antes de la nieve
Este viento es tan fuerte, todo el mundo está en vilo
La noche oscura es tan oscura, debo volverte a ver
Escrita por: Lars Winnerbäck