Nånting större
Det sas på radion "Tidsvis uppehåll i Svealand"
Hon tänkte uppehåll är bra men inte nog
Jag skulle hellre se en riktigt bra förklaring
Och allt hon inte gjort, varenda tåg hon inte tagit
Står och tutar nere på gatan, bakom rullgardinen
Och hon vet att det är vår och att varje slant hon inte slängt
Har varit en onödig besparing
Och radion spelar låtar som hon glömt
Allting minner om en dröm som hon har drömt, hon säger
Här i bland ruinerna
Bland torra salta tårar
Här bakom rullgardinerna
Och alla uteblivna vårar
Här under askan utav sönderbrända drömmar
Ska vi bygga nånting större
Det står en man nere vid stationen
Och citerar nåt ur gamla testamentet
Och det syns så väl att han ljuger
När han talar om sin godhet och om satan
Och om livet som ett liv man borde skämmas för
Hon står och sneglar ner på torget
Där han predikar all sin rädsla inför Jesus
Och hon tänker "Jag vill aldrig vara rädd igen"
Och kväll blir natt och tankarna för stora
Det sjönk för djupt, nu har hon inget att förlora, hon säger
Här ibland ruinerna...
Jag går och aktar mig för vintern
Och för gråten och den stora depressionen
Jag har liksom gömt mig i ett halvår under täcket
För att skydda mig mot ensamheten och tvivlet
Och mot tomheten efter explosionen
Och jag ser stormen komma närmre och jag väjer
Tills hon ringer och jag svarar och hon säger
Här i bland ruinerna...
Algo más grande
En la radio decían "Pausas intermitentes en Svealand"
Ella pensaba que las pausas son buenas pero no suficientes
Prefiero ver una explicación realmente buena
Y todo lo que no ha hecho, cada tren que no ha tomado
Está tocando la bocina en la calle, detrás de la cortina
Y ella sabe que es primavera y que cada centavo que no ha gastado
Ha sido un ahorro innecesario
Y la radio pone canciones que ella ha olvidado
Todo recuerda a un sueño que ha soñado, ella dice
Aquí entre las ruinas
Entre lágrimas secas y saladas
Aquí detrás de las cortinas
Y todas las primaveras perdidas
Aquí bajo las cenizas de sueños quemados
Construiremos algo más grande
Hay un hombre en la estación
Citando algo del antiguo testamento
Y se nota claramente que está mintiendo
Cuando habla de su bondad y de satanás
Y de la vida como una vida de la que deberíamos avergonzarnos
Ella mira de reojo hacia la plaza
Donde él predica todo su miedo ante Jesús
Y piensa "Nunca más quiero tener miedo"
Y la noche se convierte en noche y los pensamientos son demasiado grandes
Se hundió demasiado, ahora no tiene nada que perder, ella dice
Aquí entre las ruinas...
Ando con cuidado del invierno
Y del llanto y la gran depresión
Como si me hubiera escondido durante medio año bajo las mantas
Para protegerme de la soledad y la duda
Y de la vacuidad después de la explosión
Y veo la tormenta acercarse y me aparto
Hasta que ella llama y yo contesto y ella dice
Aquí entre las ruinas...