Pacemaker
Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, förlåt
Men det sitter mest i skallen
Jag tänker, grubblar, velar mer än känner, längtar, trånar och går åt
Är jag hjärtlös och förfallen?
Vi petar sönder allt och tappar allt vi nånsin kunnat nå
tills bara skulden gör oss två
Det är bara tur att hjärtat klappar, ändå
Dagen går, det mörknar strax, jag tror att det är dags att gå på fest
Vi måste göra nåt åt ledan
Vad var det som gick snett, vi gjorde rätt, nu gör vi fel i ren protest
Har vi nött varandra redan
Vi lever sönder samma dagar, vad ska vi prata om idag
Var det du som blev som jag
Alla ögonblick vi jagar, för att vara nånting mer än bra att ha
Stjärnor glittrar vackert och det vimlar
av passioner kan det tyckas
Men inga stjärnor, inga himlar
över dom som inte lyckas
Jag tror att du har fastnat mer för tvåsamhet som grej, än för mig, trots allt
Det är så skönt när allt fungerar
Det skulle varit vackert, starkt och varmt, men det känns fult och kalt och kallt
Det är så trist när allt stagnerar
Och ingen vill förlora, vara den som fick ett tack
Var den som inte stack
när tankar blev för stora, och sprack
Det var jag med allt mitt snack om större ensamhet och plats att tänka på
Det var du och dina vänner
Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, hurså
Det blir fel hur man än känner
Det är så konstigt att försvinna, det är så dumt att stanna kvar
Så befängt att leta svar
Finns ingen eld som orkar brinna
Inga röda mattor ingen stolt fanfar
Stjärnor glittrar vackert...
Som en skymt i varandras blickar, innan allting faller loss
Som ett konstgjort litet bloss
Som en pacemaker som tickar, för oss
Marcapasos
Creo que estoy más enamorado del amor en sí que de ti, perdón
Pero es principalmente en mi cabeza
Pienso, reflexiono, dudo más que siento, anhelo, deseo y me desvanezco
¿Soy sin corazón y desmoronado?
Destrozamos todo y perdemos todo lo que alguna vez pudimos alcanzar
hasta que solo la culpa nos une
Es solo suerte que el corazón siga latiendo, aún así
El día avanza, pronto oscurecerá, creo que es hora de ir a una fiesta
Tenemos que hacer algo contra el aburrimiento
¿Qué salió mal, hicimos bien, ahora hacemos mal en pura protesta?
¿Nos hemos desgastado mutuamente ya?
Vivimos destrozando los mismos días, ¿de qué vamos a hablar hoy?
¿Fuiste tú quien se convirtió en mí?
Todos los momentos que perseguimos, para ser algo más que un simple objeto
Las estrellas brillan hermosamente y todo parece
lleno de pasiones
Pero sin estrellas, sin cielos
sobre aquellos que no tienen éxito
Creo que te has aferrado más a la idea de la compañía que a mí, después de todo
Es tan agradable cuando todo funciona
Debería haber sido hermoso, fuerte y cálido, pero se siente feo y frío
Es tan aburrido cuando todo se estanca
Y nadie quiere perder, ser quien recibió un agradecimiento
Ser quien no se fue
cuando los pensamientos se volvieron demasiado grandes y explotaron
Era yo con toda mi charla sobre una soledad más grande y espacio para pensar
Eras tú y tus amigos
Creo que estoy más enamorado del amor en sí que de ti, ¿por qué?
Todo sale mal sin importar cómo se sienta
Es tan extraño desaparecer, es tan tonto quedarse
Tan absurdo buscar respuestas
No hay fuego que pueda arder
Sin alfombras rojas, sin fanfarrias orgullosas
Las estrellas brillan hermosamente...
Como un destello en nuestras miradas, antes de que todo se desmorone
Como una pequeña llama artificial
Como un marcapasos que late, para nosotros