Stackars
stackars mannen med medaljer
som bara putsar sina minnen
han sitter tyst bland gammalt skrot
kan inte se för allt sot
att ingen sitter mittemot
stackars hon som flyter med
som aldrig lärde sig ta sats
hon som ägna all sin tid
åt nåt hon inte ville bli
för det var bara där det fanns en plats
stackars den som inte bry sig
stackars dom som aldrig tyr sig
till andra än sig själva
och stackars fåglarna i bur
och stackars dom som stänger in sig
hundra dagar utan heder
ja stackars dom som lever så
stackars dom som tittar på
hur märkligt kan man må
ja stackars han som aldrig kämpar
han som säger stackars mobb
han som hamna först i kön
och blev så nöjd med sin lön
att han glömde sitt jobb
stackars den som inte bryr sig
stackars hon som aldrig fryser
och alltid får vad hon vill ha
ja stackars hon som har det bra
stackars hon som ville opp
men inte började från början
i skara står en man
som låter henne trampa på
och skrapa ansiktet i gruset
ja stackars han som aldrig gråter
fast han släpar på ett höghus
vad är det ingen ska få se
som ingen inte redan sett
och vart ska det där huset
stackars hämade lakej
och stackars dig och stackars mig
det är en konstig värld vi lever i
ja ingenting är vad man tror
Pobres
pobre hombre con medallas
que solo limpia sus recuerdos
se sienta en silencio entre chatarra vieja
no puede ver por todo el hollín
que nadie se sienta enfrente
pobre ella que flota
que nunca aprendió a lanzarse
ella que dedicó todo su tiempo
a algo que no quería ser
donde solo había un lugar
pobre aquel que no le importa
pobres aquellos que nunca se abren
a otros que no sean ellos mismos
y pobres los pájaros en jaula
y pobres aquellos que se encierran
cien días sin honor
sí, pobres aquellos que viven así
pobres aquellos que miran
qué extraño se puede sentir
sí, pobre él que nunca lucha
él que dice pobre acoso
él que llegó primero en la fila
y quedó tan satisfecho con su salario
que olvidó su trabajo
pobre aquel que no le importa
pobre ella que nunca siente frío
y siempre obtiene lo que quiere
sí, pobre ella que la pasa bien
pobre ella que quería subir
pero no empezó desde el principio
en la multitud hay un hombre
que la deja pisotear
y raspar su rostro en el polvo
sí, pobre él que nunca llora
aunque arrastra un rascacielos
¿qué es lo que nadie debe ver
que nadie no haya visto ya
y a dónde va ese edificio?
pobre lacayo vengativo
y pobres tú y yo
ess un mundo extraño en el que vivimos
sí, nada es como se cree