Augustin
augustin träffar aldrig någon flicka som är kär
han är gammal, inte särskilt populär
där han längtar och sover seglar måsarna förbi
han har lekt med sina flaskor, han är fri
och tornet och klockorna, dom bara plingar på
expediterna, dom dansar i det blå
jag sa att tornet och klockorna, dom bara plingar på
öka på, öka på, öka på
och josefin, hon tittar aldrig på sin egen skrivmaskin
den har drunknat i ett hav av fenedril
där hon går upp på kajen och stirrar upp mot skyn
hon är salig, men har sitt och lite vin
och tornet och klockorna, dom bara plingar på
expediterna, dom dansar i det blå
jag sa att tornet och klockorna, dom bara plingar på
öka på, öka på, öka på
jag sa att tornet och klockorna, dom bara plingar på
expediterna, dom dansar i det blå
ja, tornet och klockorna, dom bara plingar på
öka på, öka på, öka på
Agustín
Agustín nunca conoce a ninguna chica que esté enamorada
es viejo, no muy popular
donde anhela y duerme, las gaviotas navegan
ha jugado con sus botellas, él es libre
y la torre y las campanas, solo suenan
los dependientes, bailan en el azul
dije que la torre y las campanas, solo suenan
aumenta, aumenta, aumenta
y Josefina, nunca mira su propia máquina de escribir
se ha ahogado en un mar de fenedril
donde ella sube al muelle y mira hacia el cielo
está dichosa, pero tiene su vino
y la torre y las campanas, solo suenan
los dependientes, bailan en el azul
dije que la torre y las campanas, solo suenan
aumenta, aumenta, aumenta
dije que la torre y las campanas, solo suenan
los dependientes, bailan en el azul
sí, la torre y las campanas, solo suenan
aumenta, aumenta, aumenta