Spöket
Säg har du nånsin gått genom skogen
klockan tolv mitt i natten någon gång?
Ja då kanske du vet vad som finns där
för det är spöken jag talar om
Det var sent på natten, månen var full,
jag hade spelat på en krog,
men vägen hem den var alldeles för lång
så jag genade genom en skog.
Men ack det var mörkt och jag såg ingenting
så jag snubblade på en sten,
och när jag tittade upp igen
blev jag bländad av ett sken.
Kanske var det för mycket alkohol,
kanske hade jag tuppat av,
men framför mina fötter
stod en rymling från en grav.
En kvinnlig skepnad som bländade,
vit i genomskinlig skrud.
Och jag märkte att det jag nu träffat på,
det var ingen vanlig brud.
Jag ville springa därifrån
men kroppen rörde sig inte en tum.
Jag viftade med armarna,
då öppnade hon sin mun.
Och hennes tänder var större och vassare
än vad en människas brukar va'.
Då fick jag äntligen fart på benen,
och jag löpte rätt så bra
Och jag önskar jag hade kunnat
ta ett kort på denna fröken,
för när jag väl kom hem igen
sa dom; Lasse, det finns inga spöken.
Så natten därpå tog jag kamera med mig,
mod till mig och sa;
att nu ska vetenskapen
få vad den ska ha.
Så i regn och rusk gav jag mig ut
i skogen där hon fanns.
Jag väntade och väntade
men hon var nån annanstans.
Och blixten slog ner i ett träd
som far ut mig med väldig fart,
jag tappade min kamera
och då stod hon där såklart.
Och jag fumlade efter kameran,
men jag satt fast i ett träd som brann,
och jag kom givetvis loss därifrån
precis när hon försvann.
Så nu har jag jagat spöken,
men vad gav det mig?
Jo blöta skor och brända kläder
och allt för denna tjej.
Så jag har nu bestämt mig
för att alltid vara snäll,
så om jag blir ett spöke
så ska jag bli fotomodell
För jag önskar jag hade kunnat
ta ett kort på denna fröken
för när jag väl kom hem igen
sa dom; Lasse, det finns inga spöken
El Fantasma
Säg, ¿alguna vez has caminado por el bosque
a medianoche alguna vez?
Sí, entonces tal vez sepas lo que hay allí
porque estoy hablando de fantasmas
Era tarde en la noche, la luna estaba llena,
yo había estado tocando en un bar,
pero el camino a casa era demasiado largo
así que acorté por el bosque.
Pero oh, estaba oscuro y no veía nada,
me tropecé con una piedra,
y cuando miré de nuevo
fui cegado por una luz.
Quizás fue demasiado alcohol,
quizás me había desmayado,
pero frente a mis pies
se encontraba un fugitivo de una tumba.
Una figura femenina que cegaba,
blanca en un sudario transparente.
Y me di cuenta de que lo que había encontrado,
no era una chica común.
Quería correr de allí
pero mi cuerpo no se movía ni un centímetro.
Agité mis brazos,
entonces ella abrió su boca.
Y sus dientes eran más grandes y afilados
de lo que suele ser un humano.
Finalmente puse en marcha mis piernas,
y corrí bastante bien.
Y desearía haber podido
tomar una foto de esta señorita,
porque cuando finalmente llegué a casa
me dijeron; Lasse, no hay fantasmas.
Así que la noche siguiente llevé mi cámara conmigo,
me armé de valor y dije;
que ahora la ciencia
obtendrá lo que busca.
Así que en la lluvia y el mal tiempo me aventuré
en el bosque donde ella estaba.
Esperé y esperé
pero ella estaba en otro lugar.
Y el rayo cayó sobre un árbol
que me asustó mucho,
perdí mi cámara
y ahí estaba ella, por supuesto.
Y traté de alcanzar la cámara,
pero estaba atrapado en un árbol en llamas,
y por supuesto me liberé de ahí
justo cuando ella desapareció.
Así que ahora he cazado fantasmas,
¿pero qué me dio?
Sí, zapatos mojados y ropa quemada
todo por esta chica.
Así que he decidido
ser siempre amable,
por si me convierto en un fantasma
seré modelo de fotos.
Porque desearía haber podido
tomar una foto de esta señorita,
porque cuando finalmente llegué a casa
me dijeron; Lasse, no hay fantasmas.