Morphina
Ez dut hitzik, ez dut ikusi nahi
Ta horrek ez du dena gelditzen
Aspaldi ikusitakoak
Errepikatzen zaizkit buruan
Min hori gordetzen saiatzen naiz
Pentsatuz sentituko ez dudala
Indarrez begiak izten ditut
Irudiak ditut barruan sartuak.
Bildu ditut bizkar hezurrean
Sorbaldako gihar guztietan
Bortxatutako zuritasunak
Esaldi luzeak ta hitz hutsak
Minduta dut gorputza,
Ta arima apurtua,
Gaur ez dut korrikarrik egin nahi,
Har dezagun arnasa.
Morphina arren, nire arimarentzat
Berandu bada ere, nire arimarentzat.
Suizidatu zaizkit gogoak
Blokeatu zaizkit irribarrak
Kateaturik ditut negar malkoak
Bekainetara lotuak
Besarkatu nazazu,
Ez dut minik sentitu nahi,
Gizakiak galdu du
Gizatasuna.
Morfina
No tengo palabras, no quiero ver
Y eso no detiene nada
Cosas que he visto hace tiempo
Se repiten en mi cabeza
Intento contener ese dolor
Pensando que no lo sentiré
Con fuerza me arden los ojos
Tengo imágenes dentro de mí.
He acumulado en la espalda
En todas las vértebras de la columna
Las impurezas desgarradas
Frases largas y palabras vacías
Mi cuerpo está adormecido,
Y mi alma rota,
Hoy no quiero hacer nada de nada,
Tomemos aire.
Aunque sea morfina, para mi alma
Aunque sea tarde, para mi alma.
Mis pensamientos me suicidan
Mis risas están bloqueadas
Tengo atados los lamentos tristes
A lo más profundo
Abrázame,
No quiero sentir dolor,
La humanidad ha perdido
La humanidad.