Tills Döden Skiljer Oss Åt
Fejd och sämja har tvinnat in sig
I ett obrytbart omlopp
Kontrollen sköts av dig
Styr mig som den marionett jag är
Jag agerar I leken med ett tystlåtet hat
En avsky som går I dvala
Jag blir aldrig den jag var
Min särpräglade karaktär går I kras
Flisorna sopas under mattan
Jag ser att du planerar mitt förfall
Min ängslan låter det äga rum
Det undermedvetna flyr från mitt förstånd
Skrikandes I desperation
Inga ord vågar yttras från mina igensydda läppar
Tiden är oförlåtlig och bland dysterhet
Svävar jag iklädd en skepnad av blinda tankar
Genomskådar ett patetiskt liv fyllt med avskum
Avlägsna, vilsna och obotliga sjukdomar
Med all sin kraft korrumperas min svaghet
Det som finns kvar av min outnyttjade integritet
Däribland den nakna rädslan finner man mig
Indoktrinerad och begraven I andras skit
Fattar eld på mitt förflutna
Beger mig mot en kyligare färd
Söker efter min rätta plats
Söker mig dit förälskelsens famnar vädjar
Bortom sagornas barriärer där morbida minnen raderas
Din utlevda själ blir en vägbeskrivning mot min inre resa
Som en vacker ros reste du dig ur den kala skogens jord
Och du ledde mig bort från alla lögner och svek
Du gav mig allt du fruktat själv
Det där som gjorde så ont
Rosen beklädde till slut min tomma kropp
Var jag värd all den kärlek som till slut förgjorde dig?
Bedjande tårar faller för din förlåtelse
Mitt hjärta blöder för dig, för din pardon
Kan jag ge ditt liv tillbaka igen?
Livet; det kaotiska havet som har dränkt alla gåtor
Graciösa svårigheter flyter på dess lösningar
Följ med mig mot horisonten, tills vi sjunker djupt
Ner I det tysta mörkret då vi blir ett
Kom ihåg, jag är din för evigt I nöd och lust
Vi är varandras räddning och må så vara tills döden skiljer oss åt
Hasta que la muerte nos separe
Feudo y acuerdo se han entrelazado
En un ciclo irrompible
El control lo ejerces tú
Dirígeme como la marioneta que soy
Actúo en el juego con un odio silencioso
Un desprecio que yace latente
Nunca volveré a ser quien era
Mi carácter distintivo se desmorona
Las astillas se barren bajo la alfombra
Veo que planeas mi decadencia
Mi ansiedad permite que suceda
El subconsciente huye de mi entendimiento
Gritando desesperadamente
Ninguna palabra se atreve a salir de mis labios cosidos
El tiempo es implacable y entre la oscuridad
Floto envuelto en una forma de pensamientos ciegos
Descubro una vida patética llena de escoria
Lejana, perdida y enfermedades incurables
Con toda su fuerza, mi debilidad se corrompe
Lo que queda de mi integridad sin usar
Incluyendo el miedo desnudo me encuentras
Indoctrinado y sepultado en la mierda de otros
Enciendo fuego en mi pasado
Me dirijo hacia un viaje más frío
Busco mi lugar correcto
Me dirijo hacia donde los brazos del amor suplican
Más allá de las barreras de los cuentos donde se borran los recuerdos mórbidos
Tu alma vivida se convierte en una guía para mi viaje interior
Como una hermosa rosa, te levantaste de la tierra del bosque desnudo
Y me llevaste lejos de todas las mentiras y traiciones
Me diste todo lo que temías
Eso que tanto dolió
La rosa finalmente cubrió mi cuerpo vacío
¿Valí la pena de todo ese amor que al final te destruyó?
Lágrimas suplicantes caen por tu perdón
Mi corazón sangra por ti, por tu perdón
¿Puedo devolverte la vida de nuevo?
La vida; el caótico mar que ha ahogado todos los enigmas
Difíciles graciosos flotan en sus soluciones
Ven conmigo hacia el horizonte, hasta que nos hundamos profundamente
En la oscuridad silenciosa cuando nos volvamos uno
Recuerda, soy tuyo por siempre en la necesidad y el deseo
Somos la salvación del otro y así sea hasta que la muerte nos separe