Kung Bore
I ljuset från min lykta
ser jag skuggan utav sorg,
drömmar som har slocknat
ifrån ett liv som haft sin tid.
Inte kan jag stå och se på
då vi flyr,
verklighet och sanningar
där moralen är fantasi.
Det är ju du själv som väljer,
det är ju du själv som sväljer,
deras sagor och lögner och fjäsk.
Är det sant att även de som talar
högt starkt och rätt
planterar döda blommor?
Då kan det inte vara lätt
för människan att tro
på Gud att han är stor,
när tystnaden breder ut sig
i huset där hon bor.
Det är ju du själv som väljer,
det är ju du själv som sväljer,
deras sagor och lögner och fjäsk.
Kung Bore är död
och våren, den nyvalde
är folkets hjälte.
Visioner föds
och det är dags att befolka
sina massiva luftslott.
Livets panorama,
hallucination, jag har
längtat något så gränslöst.
Ge mig evig insyn
in i drömmarnas land,
först då blir jag lycklig.
Rey Bore
En la luz de mi linterna
veo la sombra de la tristeza,
sueños que se han apagado
de una vida que ha tenido su tiempo.
No puedo quedarme mirando
mientras escapamos,
realidad y verdades
donde la moral es fantasía.
Eres tú mismo quien elige,
eres tú mismo quien traga,
sus cuentos y mentiras y adulaciones.
¿Es cierto que incluso aquellos que hablan
alto, fuerte y correcto
siembran flores muertas?
Entonces no debe ser fácil
para la humanidad creer
en Dios, que es grande,
cuando el silencio se extiende
en la casa donde ella vive.
Eres tú mismo quien elige,
eres tú mismo quien traga,
sus cuentos y mentiras y adulaciones.
Rey Bore está muerto
y la primavera, el recién elegido,
es el héroe del pueblo.
Nacen visiones
y es hora de poblar
sus masivos castillos en el aire.
El panorama de la vida,
una alucinación, he
anhelado algo tan infinitamente.
Dame una visión eterna
en la tierra de los sueños,
solo entonces seré feliz.