Höst
Träden är tomma på löv, till synes livlösa
Parken är kall och grå
Gatulyktorna skiner av melankoli
Passerande folk smälter in bland de sorgsna träden
Precis som löven faller de allt längre ned
Vareviga dag kommer de allt närmre livets förfall
Vem sade att gräset är grönare på andra sidan?
Det är fan lika förjävligt överallt
Tårar faller hand i hand med höstlöven
Misär finns överallt
Sprids genom dessa jävla snöflingor
Den kalla och ångestfyllda vinden slår mig i ansiktet
Likt en isig snöboll
Jag orkar inte med ännu en vinter med denna kyla
Denna iskalla ångest
Det är is på vattnet
Jag undrar om det håller för mig
Otoño
Los árboles están vacíos en las hojas, aparentemente sin vida
El parque es frío y gris
Las luces de la calle brillan con melancolía
La gente que pasa se mezcla entre los árboles tristes
Al igual que las hojas, caen más abajo
Cada día se acercan a la decadencia de la vida
¿Quién dijo que la hierba es más verde del otro lado?
Eso es igual de jodidamente en todas partes
Lágrimas caen de la mano con hojas de otoño
La miseria está en todas partes
Extiende a través de estos malditos copos de nieve
El viento frío y ansioso me golpea en la cara
Como una bola de nieve helada
No puedo soportar otro invierno con este frío
Esta ansiedad helada
Hay hielo en el agua
Me pregunto si es para mí