Fattig Bonddräng
Jag är fattig bonddräng, men jag lever ändå.
Dagar går och kommer, medan jag knogar på.
Harvar, sår och plöjer, mockar, gräver och bär.
Går bak mina oxar, hojtar visslar och svär.
Jag är fattig bonddräng, och jag tuggar mitt snus.
Och när lörda'n kommer, vill jag ta mig ett rus.
Sen, när jag blitt livad vill jag tampas och slåss.
Vila hos en flicka vill jag också, förstås.
Sen, så kommer sönda'n, och då vill våran präst,
att jag ska i kyrkan, men då sover jag mest.
Prästen kan väl sova hela måndagen men,
för en fattig bonddräng, börjar knoget igen.
Så går hela veckan, alla dagar och år.
Jag går med min lie, och jag plöjer och sår.
Jag kör mina oxar och jag hässjar mitt hö.
Harvar, gnor och trälar, och till sist ska jag dö.
Står där, fattig bonddräng invid Himmelens port.
Lite rädd och ledsen för de synder jag gjort.
Man ska inte supa, hålls med flickor och slåss.
Herren, Gud i Himlen, är väl missnöjd förstås.
Men, då säger Herren: Fattig bonddräng, kom hit.
Jag har sett din strävan och ditt eviga slit.
Därför, fattig bonddräng, är Du välkommen här.
Därför, fattig bonddräng, skall Du vara mig när.
Åh, jag, fattig bonddräng står så still inför Gud.
Och sen klär han på mig den mest snövita skrud.
Nu Du, säger Herren, är ditt arbete slut.
Nu Du, fattig bonddräng, nu får Du vila ut.
Arme Boerenknecht
Ik ben een arme boerenknecht, maar ik leef toch voort.
Dagen gaan en komen, terwijl ik hard aan het werk ben.
Ik ploeg, zaai en hak, mest uit, graaf en draag.
Loop achter mijn ossen, roep, fluit en vloek.
Ik ben een arme boerenknecht, en ik neem mijn snus.
En als het zaterdag is, wil ik me lekker laten gaan.
Dan, als ik wat levendiger ben, wil ik vechten en strijden.
Bij een meisje wil ik ook rusten, dat is logisch.
Dan komt de zondag, en dan wil onze dominee,
Dat ik naar de kerk ga, maar dan slaap ik meestal.
De dominee kan wel de hele maandag slapen, maar,
Voor een arme boerenknecht begint het werk weer.
Zo gaat de hele week, alle dagen en jaren.
Ik ga met mijn zeis, en ik ploeg en zaai.
Ik bestuur mijn ossen en ik haal mijn hooi binnen.
Ik ploeg, zwoeg en werk, en uiteindelijk ga ik dood.
Sta daar, arme boerenknecht bij de poort van de Hemel.
Een beetje bang en verdrietig om de zonden die ik heb gedaan.
Je moet niet drinken, met meisjes omgaan en vechten.
De Heer, God in de Hemel, is vast niet blij.
Maar dan zegt de Heer: Arme boerenknecht, kom hier.
Ik heb je inspanning en je eeuwige zwoegen gezien.
Daarom, arme boerenknecht, ben je welkom hier.
Daarom, arme boerenknecht, zul je bij mij zijn.
Oh, ik, arme boerenknecht sta zo stil voor God.
En dan kleedt Hij me aan in het meest sneeuwwitte gewaad.
Nu jij, zegt de Heer, is je werk voorbij.
Nu jij, arme boerenknecht, mag je uitrusten.
Escrita por: Astrid Lindgren, Georg Riedel