Pilutta-visan
Elisabeth:
Madicken, Madicken, pilutta dej, pilutta dej,
Jag vet nånting hemligt som bara är för mej.
Pilutta, pilutta, jag säger inte vad det ä´,
pilutta, fast du vill nog gärna veta de´,
pilutta dej, en hemlighet,
pilutta dej. som ingen, ingen vet,
och ingen på jorden får heller veta det.
Fast det förstås, om du är snäll
och ger mej en och annan karamell,
så kanske, så kanske jag säger det i kväll.
Madicken
Oj, vad du är barnslig, du stackars lilla Elisabeth !
Jag struntar väl blankt i din dumma hemlighet.
Det är nånting fånigt, det slår jag mej i backen på,
och vad det än är får jag veta det ändå.
Pilutta dej, pilutta dej,
jag vet att du berättar det för mej
det kan jag slå vad om, jo för jag känner dej.
Jag vet att redan nu i kväll
så bubblar allting ur dej med en smäll,
och det går så bra utan minsta karamell.
Elisabeth:
Du tror det ä fånigt, men det ä tvärtom nånting bra,
och jag fick veta`t av mamma i dag.
Madicken
Av mamma - vad då då ? Då vill jag ocksa veta de`,
berätta nu genast, berätta vad det ä.
Elisabet:
Nei, vet du va`, vad mamma sa,
att jag fick inte säja vad det va,
det får du se när det blir din fölseda`,
Fast tänk nu om du skulle få
en sidenhatt med skära rosor på?
Men jag säger inget, det måste du förstå.
Båda:
Pilutta dej, pilutta dej
pilutta dej, pilutta dej och mej
pilutta, pilutta, pilutta dej och mej
Desafío de Pilutta
Elisabeth:
Madicken, Madicken, enoja te, enoja te,
Sé algo secreto que es solo para mí.
Enoja, enoja, no diré qué es,
enoja, aunque seguramente quieras saberlo,
enoja te, un secreto,
enoja te, que nadie, nadie sabe,
y nadie en la tierra tampoco debe saberlo.
Pero claro, si eres amable
y me das algún caramelo de vez en cuando,
tal vez, tal vez lo diga esta noche.
Madicken
¡Ay, qué infantil eres, pobre pequeña Elisabeth!
Me importa un bledo tu estúpido secreto.
Es algo tonto, lo juro por lo más sagrado,
y sea lo que sea, lo sabré de todos modos.
Enoja te, enoja te,
sé que me lo contarás
puedo apostar por ello, sí, porque te conozco.
Sé que ya esta noche
todo saldrá de ti de golpe,
y todo va bien sin necesidad de ningún caramelo.
Elisabeth:
Tú piensas que es tonto, pero en realidad es algo bueno,
y mamá me lo dijo hoy.
Madicken
¿Mamá - qué dijo? Entonces también quiero saberlo,
cuéntamelo ahora mismo, cuéntame qué es.
Elisabeth:
No, ¿sabes qué?, lo que mamá dijo,
es que no puedo decir qué es,
lo verás cuando llegue tu cumpleaños,
Pero imagina si recibieras
un sombrero de seda con rosas escarlata,
Pero no diré nada, debes entenderlo.
Ambas:
Enoja te, enoja te,
enoja te, enoja te y a mí,
enoja, enoja, enoja te y a mí