Jag är en Konstnär
Ursäkta mig - jag tar en paus från livet
Jag tog klivet in i kaos och har nu tappat direktivet
Hat pumpar runt i mitt blod - jag har ett liv på 4 ord
Ständiga tankar på mord
Tankar som bankar mitt vett till en smet
Tills allting i mitt i huvudet är kluvet - du vet
För min del kan rätt lätt bli fel - jag är inte halv inte
Hel - inte slapp - inte stel - inte med i samma spel
Som vanligt folk - jag är i en annan värld
Liten och tärd - sliten och undernärd
Ondskefull och ful - bland obehag och strul
Ett trassel arsel som dräper för att ha kul
Det slog slint - jag gick blint runt i en labyrint
Stirra stint efter vägen ut - men skit tar aldrig slut
Jag blev besatt - skvatt galen - nu står det fel i manualen
Till min kropp för att ditt och datt saknas under min hatt
Så lång tid hade gått att varje mål redan var nått
Förtroendet redan förrått av kärleken som tynat bort
Sedan sveken släckte sista glöden på veken
Drog jag mig ut ur leken - blev en bitter och blek en
Som inte har sett dagsljus ända sen
Jag är en fiende av gryningen - skyr ljuset flyr för när den
Yttersta dagen är kommen håller obehag en fången
Och allting går om en…..
Jag är en konstnär med konstiga begär
Livet leker i en ständig misär
En konstnär en morbid karaktär
Som inte kommer med annat än besvär
Jag är en konstnär...
Ursäkta men jag är mitt uppe i en grej här!
Jag mejar - slaktar och drejar - betraktar och fejar
En tjej här - det går så där…
Jag hugger nog av henne på mitten och slänger den här shitten
Grotesk enkelhet min estetiska vision
Levrat blod - mögligt kött ger mig inspiration
I min ateljé råder ständig misär
Den ruttna substansen som flyter runt här
På mitt golv är mig inte till besvär - tvärt om
Jag vill ha det så här - det är bra som det är
Kändisskap - ähh! det skiter jag i…
Jag gör konst med knivar som penslar och kroppar som staffli
Jag har känsla för estetik och är uppfinningsrik med lik
Så reaktionerna blir starka från min växande publik
Den är näst intill unik - ja en egen konstform
Jag tar världen med storm - uppmärksamheten är enorm
Jag föredrar kvinnor - sprättar upp deras magar
Sliter ut lite hinnor - gör allt jag behagar
Gräver och slaskar bland flugor och maskar
Och biter av organ som jag lägger i små askar
Min ångest kommer alltid för sent och mitt minne är
Klent - enligt mig är mitt samvete rent
Som smuts jag knullar ruttna kroppar på min hutch
Å lever på offrets börs - "en utsugare…usch!"
Jag skiter totalt i moral och etik
Men att knulla sig rik är som att pulla ett lik
Det går inte - man når inte sitt mål
Fast man ger allt man tål - blir resultatet ett uppfläkt bål
Som måste sys ihop med tråd och nål - (lita på mig!)
Jag har sett tarmar ringla bland könshår och svål
På folk som jag tog kol på - stack in mitt kalla stål och slet runt
Tills att dom låg i en köttig kletig bunt
Såg paniken hörde skriken dom led nåt förfärligt
Osmakligt farligt men äcklande härligt…
"jag är konstnär och mina lagar gör jag själv!"
Jag är en konstnär med konstiga begär
Livet leker i en ständig misär
En konstnär en morbid karaktär
Som inte kommer med annat än besvär
Jag är en konstnär...
När jag blir stissig - då vill jag mörda
Världen känns pissig - och jag vill skörda
Vi kan inte låta bli… min skitzofreni är hård
Och det är bara mitt andra jag som får psykiatrisk vård
Mitt skitzofrena jag brukar lätta sin börda
Genom att döda - slå folk röda - och se dom förblöda
Känslorna som poppar up i mig toppar varje grej
Ingenting kan stoppa mig - hahaha… "nej!?
Vad skrattar jag åt - det är ju vanvett!"
Ähh… släpp mig din jävla mes det här känns helt rätt
Ingen kan säga att mitt konstsätt är snett
För alla som sett det skett gör samlingen komplett
Utom jag som får fly var enda dag
När jag vaknar dränkt i blod och undrar: var det jag?
Var är jag? - hallå! - vad har jag gjort
Aoouuufffff… måste springa - och det fort!
Jag miste min sans - tappa min livsbalans
Och jäktade runt i cirklar och bet i min svans
Det fanns bara en väg ut - jag tar mitt liv det är akut! ahhhh...
Jag snitta handleden - satan vad det spruta...
Blod!!! det kom som en flod
Inte i klass med massmord - men jag förstod
Det var döden jag skulle möta - för min ondska skulle jag böta
Läggas i en kista och bli till röta
Jag var en konstnär med konstiga begär
Livet lekte men nu ligger jag här
En konstnär en morbid karaktär
Som äntligen funnit sin rätta atmosfär
Soy un Artista
Disculpen - me tomo un descanso de la vida
Di el paso hacia el caos y ahora he perdido la dirección
El odio bombea en mi sangre - tengo una vida en 4 palabras
Pensamientos constantes de asesinato
Pensamientos que golpean mi cordura hasta convertirla en papilla
Hasta que todo en mi cabeza esté dividido - tú sabes
Para mí, lo correcto puede ser fácilmente incorrecto - no soy medio, ni completo
No soy flojo - ni rígido - ni rígido - ni jugando el mismo juego
Como la gente común - estoy en otro mundo
Pequeño y consumido - desgastado y desnutrido
Malvado y feo - entre molestias y problemas
Un lío que mata por diversión
Algo salió mal - caminé ciegamente en un laberinto
Mirando fijamente el camino de salida - pero la mierda nunca termina
Me obsesioné - volvíme loco - ahora está mal en el manual
Para mi cuerpo porque falta esto y aquello bajo mi sombrero
Había pasado tanto tiempo que cada objetivo ya había sido alcanzado
La confianza ya había sido traicionada por el amor que se desvaneció
Luego, las traiciones apagaron la última llama en la mecha
Me retiré del juego - me volví amargo y pálido
Que no ha visto la luz del día desde entonces
Soy un enemigo del amanecer - evito la luz, huyo cuando llega
El último día ha llegado, el malestar mantiene a uno cautivo
Y todo vuelve a empezar...
Soy un artista con deseos extraños
La vida es un desastre constante
Un artista, un personaje mórbido
Que solo trae problemas
Soy un artista...
¡Disculpen, pero estoy ocupado con algo aquí!
Corto - destrozo y observo - contemplo y limpio
Una chica aquí - va más o menos...
Creo que la cortaré por la mitad y tiraré esta mierda
Sencillez grotesca, mi visión estética
Sangre coagulada - carne mohosa me inspira
En mi estudio reina el desastre constante
La sustancia podrida que flota por aquí
En mi suelo no me molesta - al contrario
Quiero que sea así - está bien como está
Fama - ¡bah! no me importa...
Hago arte con cuchillos como pinceles y cuerpos como caballetes
Tengo sentido estético y soy ingenioso con cadáveres
Así que las reacciones son fuertes de mi creciente audiencia
Es casi única - sí, una forma de arte propia
Estoy conquistando el mundo - la atención es enorme
Prefiero a las mujeres - abro sus vientres
Arranco algunas membranas - hago lo que me plazca
Cavo y revuelvo entre moscas y gusanos
Y corto órganos que coloco en pequeñas cajas
Mi ansiedad siempre llega tarde y mi memoria es
Débil - según yo, mi conciencia está limpia
Como la suciedad, me acuesto con cuerpos podridos en mi cama
Y vivo de la bolsa de la víctima - '¡un chupasangre... qué asco!'
Me importa un comino la moral y la ética
Pero enriquecerse follando es como masturbar un cadáver
No funciona - no se alcanza el objetivo
Aunque se dé todo lo que se aguante - el resultado es una pira abierta
Que debe coserse con hilo y aguja - (confía en mí!)
He visto intestinos retorcerse entre vello púbico y grasa
En personas a las que les puse fin - clavé mi frío acero y lo moví
Hasta que quedaron en un montón carnoso y pegajoso
Vi el pánico, escuché los gritos, sufrieron algo terrible
Peligroso y repugnante, pero deliciosamente encantador...
¡Soy un artista y hago mis propias leyes!
Soy un artista con deseos extraños
La vida es un desastre constante
Un artista, un personaje mórbido
Que solo trae problemas
Soy un artista...
Cuando me pongo nervioso - entonces quiero matar
El mundo se siente miserable - y quiero cosechar
No podemos evitarlo... mi esquizofrenia es fuerte
Y es solo mi otro yo el que recibe atención psiquiátrica
Mi yo esquizofrénico suele aliviar su carga
Matando - golpeando a la gente hasta dejarla roja - y viéndola desangrarse
Las emociones que surgen en mí superan todo
Nada puede detenerme - jajaja... ¡¿no!?
¿Por qué me río - es pura locura!
Bah... déjame, maldito cobarde, esto se siente bien
Nadie puede decir que mi forma de arte está torcida
Porque todos los que lo han visto completan la colección
Excepto yo, que debo huir cada día
Cuando despierto empapado en sangre y me pregunto: ¿fui yo?
¿Dónde estoy? - ¡hola! - ¿qué he hecho?
¡Aaauuufffff... debo correr - y rápido!
Perdí mi cordura - perdí mi equilibrio en la vida
Y corrí en círculos y mordí mi cola
Solo había una salida - ¡me quito la vida, es urgente! ¡ahhhh...
Me corté las muñecas - demonios, cómo salía...
¡Sangre! fluía como un río
No al nivel de una masacre - pero entendí
Que enfrentaría la muerte - por mi maldad tendría que pagar
Ser colocado en un ataúd y convertirme en podredumbre
Era un artista con deseos extraños
La vida era un juego, pero ahora yago aquí
Un artista, un personaje mórbido
Que finalmente encontró su atmósfera adecuada