Epistel Nr. 30: Drick Ur Ditt Glas
Drick ur ditt glas, se doden pa dig vantar,
slipar sitt svard och vid din troskel star.
Bliv ej forskrackt, han blott pa gravdorn glantar,
slar den igen, kanske an pa ett ar.
Movitz, din lungsot den drar dig i graven.
Knapp nu oktaven:
stam dina strangar, sjung om livets var!
Himmel, du dor, din hosta mig forskracker;
tomhet och klang, inalvorna ge ljud;
tungan ar vit, det radda hjartat klacker,
mjuk som en svamp ar sena, marg och hud.
Andas! - Fy tusan, vad dunst ur din aska!
Lan mig din flaska!
Movitz, gutar! Skal! Sjung om vinets gud!
Na sa gutar! Dig Bacchus avsked bjuder,
fran Frojas tron du sista vinken far.
Omt till dess lov det lilla blodet sjuder,
som nu med vald ur dina adror gar.
Sjung, las och glom, tank, begrat och begrunda!
Skull' du astunda
annu en falsup? Vill du do? - Nej, gutar!
Epístola Nro. 30: Bebe de tu copa
Bebe de tu copa, la muerte te espera,
afilando su espada y en tu umbral está.
No te asustes, solo brilla en la puerta de la tumba,
la cierra de nuevo, quizás en un año más.
Movitz, tu tisis te lleva a la tumba.
Apenas aumenta la octava:
afina tus cuerdas, canta sobre la primavera de la vida.
Cielo, te mueres, tu tos me asusta;
vacío y sonido, los intestinos dan sonido;
la lengua está blanca, el corazón asustado late,
suave como una esponja es el tendón, la médula y la piel.
¡Respira! - ¡Puaj, qué vapor de tu ceniza!
¡Presta tu botella!
¡Movitz, chicos! ¡Salud! ¡Canta sobre el dios del vino!
Ahora, chicos! Bacchus te despide,
desde el trono de Freyja tomas el último trago.
Hasta que la sangre hierve en su honor,
que ahora con fuerza fluye de tus venas.
Canta, lee y olvida, piensa, llora y reflexiona!
¿Deberías beber aún otro trago?
¿Quieres morir? - ¡No, chicos!