Så vill jag bli
Det blåste i mitt inre, en iskall höstlig vind
Och frosten i mitt sinne drev pärlor till min kind
Och kylan trängde utåt och härdade mitt skinn
Och huden blev en fästning som inget släppte in
Då stod du där i vimlet och sträckte ut din hand
som polstjärnan på himlen som leder en mot land
Så råkades två stjärnor i rymdens ödslighet:
två tynande lanternor på havets gränslöshet
Och den som börjat stelna och trotsa kärleken
befruktades till att leva och älska själv igen
Så vill jag bli som solen som lyser upp din väg
Så vill jag bli som månen som vaktar dina steg
Så vill jag bli som regnet när vägen din känns hård
och kunna fukta marken framför dej där du går
Así quiero ser
Soplaba en mi interior, un frío viento otoñal
Y la escarcha en mi mente llevaba lágrimas a mis mejillas
Y el frío se extendía hacia afuera y endurecía mi piel
Y la piel se convirtió en una fortaleza que nada dejaba entrar
Entonces estabas allí en la multitud, extendiendo tu mano
como la estrella polar en el cielo que guía hacia tierra
Así se encontraron dos estrellas en la soledad del espacio:
dos lánguidas linternas en la inmensidad del mar
Y aquel que había comenzado a endurecerse y desafiar al amor
fue fecundado para vivir y amar de nuevo
Así quiero ser como el sol que ilumina tu camino
Así quiero ser como la luna que vigila tus pasos
Así quiero ser como la lluvia cuando tu camino se siente duro
y poder humedecer la tierra delante de ti mientras caminas
Escrita por: Björn Afzelius