Höst (Till Ann-Christine)
Det går emot höst, det börjar bli kallt,
det blir alltmer gott att vara inne.
Snart är den här, betraktelsens tid
då sommaren bara är ett minne.
Man börjar få tid att se till varann,
man får alltmer lust att va' tillsammans.
Det blir alltmer värt, när vinden tar i,
att känna en närhet till nå'n annan.
Det börjar bli dags att njuta den tid
då alla färger är som vackrast,
det börjar bli dags att njuta den tid
då man skall skörda allt man sått.
Så låt det bli höst, vad rör det väl mej
så länge din varma kropp pulserar.
Låt vinden ta i, du ligger ju här;
Min älskling, jag önskar inget mera.
Otoño (Para Ann-Christine)
Va llegando el otoño, empieza a hacer frío,
se siente cada vez mejor estar adentro.
Pronto llegará, el tiempo de contemplación,
cuando el verano es solo un recuerdo.
Comenzamos a tener tiempo para cuidarnos,
cada vez más ganas de estar juntos.
Cobra más valor, cuando el viento sopla fuerte,
sentir cercanía con alguien más.
Es hora de disfrutar el momento
cuando todos los colores son más hermosos,
es hora de disfrutar el momento
cuando se cosecha lo sembrado.
Así que que llegue el otoño, ¿qué me importa?
mientras tu cálido cuerpo siga latiendo.
Que el viento sople fuerte, tú estás aquí;
Mi amor, no deseo nada más.