Fröken Julie
Du hade mist den största illusionen
Av den största myt vi hört sen vi var små
Men för min del var problemet av en helt annan natur
För krogen stängde redan klockan två
Ja, där satt du i ruinen av den rena kärleken
Med en som hade Baccus i sitt knä
Den ena led en oförrätt som fordrade revansch
Den andre villa dricka upp sin själ
En blick som sedan länge varit brusten
Såg in i en som flammade som eld
En fråga lika själlös som allt för ofta ställd
Blev nyckeln till ett överklasshotell
Ja, du ville känna doften av ett fyllo mot din kropp
För att tvätta bort en helt annan arom
Och du tänkte att om svinen kan bli renade av lera
Så skulle du gå som en nyfödd därifrån
Julie, ja, så var visst ditt namn
Ja, jag minns du föll av stolen när jag sa att mitt var Jean
Ja, ödet satt med trumf på handen i ett spel
Där du och jag var lankarna på bordet
En kärlekslös och ordlös kramp i mörker
En handduk på ett bolster som var kallt
En tröja mot en stola på en matta full med spikar
En långkalsong mot silkesstrumpans kant
Ja, jag märkte att du låtsades att sova när jag gick
Förhoppningsvis så tänkte du som jag;
Att det gjorde ingen skada, och det gjorde ingen nytta
Även tomma nätter följs ju av en dag
Señorita Julie
Habías perdido la mayor ilusión
De la mayor mentira que hemos escuchado desde que éramos pequeños
Pero para mí, el problema era de una naturaleza completamente diferente
Porque el bar ya cerraba a las dos
Sí, allí estabas tú en ruinas del amor puro
Con alguien que tenía a Baco en su regazo
Uno sufría una injusticia que exigía venganza
El otro quería beberse su alma
Una mirada que desde hace mucho tiempo estaba rota
Se encontró con una que ardía como fuego
Una pregunta tan carente de alma como se hace demasiado a menudo
Se convirtió en la llave de un hotel de lujo
Sí, querías sentir el olor de un borracho contra tu cuerpo
Para lavar otro aroma por completo
Y pensaste que si los cerdos pueden ser purificados por el barro
Entonces podrías salir de allí como un recién nacido
Julie, sí, ese era tu nombre
Sí, recuerdo que te caíste de la silla cuando dije que me llamaba Jean
Sí, el destino tenía cartas ganadoras en la mano en un juego
Donde tú y yo éramos las fichas sobre la mesa
Un agarre sin amor y sin palabras en la oscuridad
Una toalla en un almohadón que estaba frío
Un suéter contra una silla en una alfombra llena de clavos
Un calzoncillo largo contra el borde de una media de seda
Sí, noté que fingías dormir cuando me fui
Con suerte, pensabas como yo;
Que no hacía daño, y no servía de nada
Incluso las noches vacías son seguidas por un día