Europa
Plötsligt öppnades våra ögon, plötsligt hörde vi alla ljud.
Plötsligt var vi en del av världen, plötsligt tog vår ungdom slut.
Vi såg ett brinnande barn i rummet, vi såg en iskall kravallpolis,
vi såg en yngling, som , med en stridsvagn, tog en annan ynglings liv.
Och vi störtade ut i ljuset, och vi flämtade efter luft,
och vi slipade våra sinnen somm till strid.
Nu var sanningens timme inne; vi skulle ändra historiens gång;
Vi var klovkorna i en avgörande tid.
Gamla vänner, kom fram! Låt mej trycka er hand!
Låt mej tacka för allt det vi gjorde!
Vi var framtiden då, och våra segrar består
som dom gör när man gjort det man borde.
Det är en sanning, bland många andra, att i varje form av kamp
finns det några som, när man lyckas, alltid råkar gå längst fram.
Men om stridslyckan plötsligt vänder, och när viljan är allt man har,
och man söker dom främstas händer finns dom inte längre kvar.
Men skillnaden är go' vänner, att den som alltid springer bort
bär också nederlagen med sej i sin grav.
Men den som stridar om den så stupar, och därmed häckals av smitarna,
bär segerhuvan alla sina da'r.
Opportunister gå hem! Ni var aldrig min vän!
Och vem behöver väl livströtta poser?
Det ni stödjer för da'n skall ni snart lämna kvar,
för ni driver dit vindarna blåser!
Men nu blåser det nya vindar, och från betydligt närmre håll;
Ja, nu stiger dom gälla skriken från den rika världens folk.
Nu står missilerna i Europa, och dom pekar mot mina barn;
Nu skall den gamla kulturen offras tills bara råttorna finns kvar.
Så jag vänder mej om i natten, och jag knyter min magra hand,
och jag förbannar att Ni finns till, Herr President!
Men jag skall ropa från högsta tornet, och jag skall ringa i klockorna;
För jag är stärkare än jag nå'nsin förut kännt!
Gamla vänner, kom fram! Låt mej känna er hand!
Låt oss göra precis som vi gorde!
Vi blir dåtiden se'n, men vi är samtiden än,
så låt oss göra det ända vi borde!
Nya vänner, kom med! Nu behöver vi er!
Det är era visioner dom hotar!
Ni är framtiden nu; Det är era beslut
som formerar det nya Europa!
Europa
De repente se abrieron nuestros ojos, de repente escuchamos todos los sonidos.
De repente éramos parte del mundo, de repente nuestra juventud se acabó.
Vimos a un niño ardiendo en la habitación, vimos a un policía antidisturbios helado,
vimos a un joven que, con un tanque, quitó la vida a otro joven.
Y salimos corriendo hacia la luz, jadeando por aire,
afilamos nuestras mentes para la batalla.
Era la hora de la verdad; íbamos a cambiar el curso de la historia;
Éramos los testigos en un momento crucial.
¡Viejos amigos, acérquense! ¡Déjenme estrechar sus manos!
¡Déjenme agradecerles por todo lo que hicimos!
Éramos el futuro entonces, y nuestras victorias perduran
como lo hacen cuando se hace lo que se debe.
Es una verdad, entre muchas otras, que en cada forma de lucha
hay algunos que, cuando se tiene éxito, siempre terminan al frente.
Pero si la suerte de la batalla de repente cambia, y cuando la voluntad es todo lo que se tiene,
y se buscan las manos de los líderes, ya no están.
Pero la diferencia, buenos amigos, es que aquel que siempre huye
también lleva consigo las derrotas a su tumba.
Pero aquel que lucha hasta caer, y así es burlado por los desertores,
lleva la corona de la victoria todos sus días.
¡Oportunistas, váyanse a casa! ¡Nunca fueron mi amigo!
¿Y quién necesita poses cansadas de la vida?
Lo que apoyan hoy, pronto lo dejarán atrás,
pues van hacia donde sopla el viento.
Pero ahora soplan nuevos vientos, y desde mucho más cerca;
Sí, ahora se elevan los gritos agudos del pueblo del mundo rico.
Ahora los misiles apuntan a Europa, y están dirigidos hacia mis hijos;
Ahora la antigua cultura será sacrificada hasta que solo queden las ratas.
Así que me doy la vuelta en la noche, y aprieto mi mano flaca,
y maldigo que usted exista, Señor Presidente.
Pero gritaré desde la torre más alta, y tocaré las campanas;
¡Porque soy más fuerte de lo que jamás había sentido antes!
¡Viejos amigos, acérquense! ¡Déjenme sentir sus manos!
¡Hagamos exactamente lo que hicimos!
Nos convertimos en el pasado, pero aún somos el presente,
¡así que hagamos lo único que debemos hacer!
¡Nuevos amigos, únanse! ¡Ahora los necesitamos!
¡Son sus visiones las que están amenazadas!
Ustedes son el futuro ahora; son sus decisiones
las que moldearán el nuevo Europa!