Elsinore
I ett tornrum av sten, bakom galler av järn
Och en tillsluten port av solidaste trä
Med en smärta som gror som en svulst i hans bröst
Står han och sneglar mot Sveriges kust
I dyster begrundan av sin ömkliga lott
Att försmäkta på Elsinore slott
En gång var han lycklig och fri och dansant;
En damernas gunstling, så skön och galant
En prins utan högmod, en välkommen vän
Saväl i palats som dom enklaste hem
Den siste man trott skulle få tyna bort
I tornet på Elsinore slott
Han red ut i världen i ungdomens dar
Och såg med bestörtning hur orätt det var
Att folket gick under av sjukdom och svält
För att härskarnas girighet saknade gräns
Men den insikten borde han nog inte fått
För den förde till Elsinore slott
Han sålde sin boskap, sin mark och sitt slott
Och allt det han tjänade skänkte han bort
Men den som får gåvor vill ofta ha mer
Och när hjälpen tar slut blir den nödställde vred
Så han skördade ont av det goda han sått;
Därför bor han på Elsinore slott
En prins utan pengar bemöts med förakt
Av alla dom andra som tillhör hans klass
En ädling som vågar ta folkets parti
Blir hälsad med kyla och ögon av is
För där ondskan får reda är godhet ett brott;
Så han sändes till Elsinore slott
Så nu lever han här i livslång exil;
Förskjuten av fattig, föraktad av rik
Vågorna glittrar i rött och i guld
När skymningen sänker sej vid Öresund
Han sneglar mot Sverige, han ser inget hopp;
Ingen friges från Elsinore slott
Elsinore
En una habitación de torre de piedra, detrás de rejas de hierro
Y una puerta cerrada de madera sólida
Con un dolor que crece como un tumor en su pecho
Él está ahí, mirando de reojo hacia la costa de Suecia
En sombría contemplación de su miserable suerte
Para desvanecerse en el castillo de Elsinore
Una vez fue feliz y libre y bailarín;
El favorito de las damas, tan hermoso y galante
Un príncipe sin arrogancia, un amigo bienvenido
Tanto en palacios como en los hogares más humildes
El último hombre que se creía que se marchitaría
En la torre del castillo de Elsinore
Cabalgó por el mundo en sus días de juventud
Y vio con horror lo injusto que era
Que la gente perecía por enfermedad y hambre
Por la codicia de los gobernantes sin límites
Pero esa comprensión quizás no debería haberla tenido
Porque lo llevó al castillo de Elsinore
Vendió su ganado, su tierra y su castillo
Y todo lo que ganó lo regaló
Pero aquellos que reciben regalos a menudo quieren más
Y cuando la ayuda se agota, el necesitado se enfurece
Así que cosechó mal de lo bueno que sembró;
Por eso vive en el castillo de Elsinore
Un príncipe sin dinero es recibido con desprecio
Por todos los demás que pertenecen a su clase
Un noble que se atreve a tomar partido por el pueblo
Es recibido con frialdad y miradas de hielo
Porque donde la maldad reina, la bondad es un delito;
Así que fue enviado al castillo de Elsinore
Así que ahora vive aquí en exilio de por vida;
Rechazado por los pobres, despreciado por los ricos
Las olas brillan en rojo y oro
Cuando el crepúsculo cae sobre el Öresund
Él mira de reojo hacia Suecia, no ve esperanza alguna;
Nadie escapa del castillo de Elsinore