395px

Como en una Ciudad Fantasma

Björn Afzelius

Som I En Spökstad

Med själen mörkare än himlen
Lämnar hon barnen bakom grinden
Och skyndar genom morgonvinden
För att nå det tåg som går på timmen

Runt henne reser sej betongen
Högre än murarna runt fången
I allas ögon på perrsongen
Skådar hon samma tysta ångest

Tretti minuter in till staden
För att tjäna ihop till bröd för dagen
Kupén är tystare än graven;
Tyst som i en spökstad

Men djupt i var människa
Glittrar en droppe så ren och klar;
Källan till frihetens hav

Med själen lika grå som himlen
Och med dödens trötthet i sitt sinne
Hämtar hon barnen bakom grinden
Ännu en dag är snart ett minne

Men när alla sover ska hon drömma
Och TV'n hjälpa till att glömma
Att här är alla röster stumma;
Som i en spökstad

För djupt i var människa
Brinner en låga så ren och klar;
Längtan till frihetens hav

Como en una Ciudad Fantasma

Con el alma más oscura que el cielo
Deja atrás a los niños tras la reja
Y se apresura a través del viento de la mañana
Para alcanzar el tren que sale a la hora

A su alrededor se levanta el hormigón
Más alto que los muros alrededor del prisionero
En los ojos de todos en el andén
Ella ve la misma angustia silenciosa

Treinta minutos hasta la ciudad
Para ganar el pan de cada día
El compartimento está más silencioso que la tumba;
Silencioso como en una ciudad fantasma

Pero en lo más profundo de cada persona
Brilla una gota tan pura y clara;
La fuente del mar de la libertad

Con el alma tan gris como el cielo
Y con el cansancio de la muerte en su mente
Recoge a los niños tras la reja
Otro día pronto será un recuerdo

Pero cuando todos duermen ella soñará
Y la televisión ayudará a olvidar
Que aquí todas las voces están mudas;
Como en una ciudad fantasma

Porque en lo más profundo de cada persona
Arde una llama tan pura y clara;
El anhelo por el mar de la libertad

Escrita por: