På Mäster Olofs Tid
Pappa, hur var det förr?
Berätta hur allt var förr.
Det säjs ingenting, det skrivs ingenting;
Hur var det egentligen förr?
Då hade vi ett respekterad namn
Då var jag stolt över mitt fosterland
Man kände till oss vida omkring;
Snart vet man ingenting
När Sverige talade så lyssna man
För alla visste att det vi sa var sant
Att säja ifrån var en filosofi
På mäster Olofs tid
Då var vi tredje världens store vän
En ständig förkämpe för friheten
Vi sände pengar vida omkring;
Snart ger vi ingenting
Det vackra ordet solidaritet
Fick då en innebörd som var konkret
Att hjälpa till var en filosofi
På mäster Olofs tid
Då krävde folket av ministrarna
Att hålla löftena til väljarna
Att värna ordet demokrati;
Snart värnas ingenting
Den gången såg man som en självklarhet
Att ansvar förutsätter ärlighet
Att hålla ord var en filosofi
På mäster Olofs tid
Den gången drog sej inte medierna
För att ta upp dom stora frågorna
Dom ville vara ett med sin tid;
Snart vill dom ingenting
Den gången tilläts journalisterna
Gå ut och engagera männskorna
En hög nivå var en filosofi
På mäster Olofs tid
Då blev man uppmanad att tänka stort
Och att förstå att allting hör ihop
Att se att världen är som en ring;
Snart ser man ingenting
Den gången eldades miljonerna
Till att förverkliga visionerna
Att ha en dröm var en filosofi
På mäster Olofs tid
Den nya tiden kom en kylig natt
Ingen har nånsin sett en natt så svart
En natt som alla människor minns;
Sen minns dom ingenting
Så låt mej säja till dej, lilla vän:
En kula drev oss in i tystnaden
Med det var aldrig filosofin
På mäster Olofs tid
En la época del Maestro Olof
Papá, ¿cómo era antes?
Cuéntame cómo era todo antes.
No se dice nada, no se escribe nada;
¿Cómo era realmente antes?
Entonces teníamos un nombre respetado
Entonces estaba orgulloso de mi patria
Nos conocían ampliamente;
Pronto no se sabrá nada
Cuando Suecia hablaba, se escuchaba
Porque todos sabían que lo que decíamos era verdad
Decir lo que se piensa era una filosofía
En la época del Maestro Olof
Entonces éramos amigos cercanos del tercer mundo
Un constante defensor de la libertad
Enviábamos dinero ampliamente;
Pronto no daremos nada
La hermosa palabra solidaridad
Tenía entonces un significado concreto
Ayudar era una filosofía
En la época del Maestro Olof
Entonces el pueblo exigía a los ministros
Cumplir las promesas a los votantes
Defender la palabra democracia;
Pronto no se defenderá nada
En ese momento se veía como algo obvio
Que la responsabilidad requiere honestidad
Cumplir la palabra era una filosofía
En la época del Maestro Olof
En ese momento los medios no se retraían
Para abordar los grandes temas
Querían estar en sintonía con su tiempo;
Pronto no querrán nada
En ese momento se permitía a los periodistas
Salir y comprometer a las personas
Un alto nivel era una filosofía
En la época del Maestro Olof
Entonces se animaba a pensar en grande
Y a entender que todo está conectado
Ver que el mundo es como un anillo;
Pronto no se verá nada
En ese momento se impulsaban millones
Para hacer realidad las visiones
Tener un sueño era una filosofía
En la época del Maestro Olof
Llegó la nueva era en una noche fría
Nadie ha visto nunca una noche tan oscura
Una noche que todos recuerdan;
Luego no recuerdan nada
Así que déjame decirte, pequeño amigo:
Una bala nos llevó al silencio
Pero eso nunca fue la filosofía
En la época del Maestro Olof