Tankar I Havanna
Skymningen I Karibien faller mjukt över land och hav
Stjärnorna ovanför är som diamanter I tusental
Nattvinden från Havanna är tung av dofter och varm musik
Jag tänker på hur vi har det därhemma
På bussresan från Cojimar till staden sitter man som på fest
Nog ser de att man är utlänning, men man är som en hedersgäst
Här talar man med varandra och ser varann in I ögonen
Jag tänker på hur vi har det därhemma
I gränderna ner' vid hamnen står inte horerna kvar på plass
Flickan ifrån Havanna har slitit av sig sin bleka mask
Hon var flera hundra tusen en gång, nu bygger hon framtiden
Jag tänker på hur vi har det därhemma
Jeg ser inga juvelerare eller pälssmuglare I stan
Jeg ser heller inga utslagna eller rädda
Jag ser däremot att alla har arbete och ett eget hem
Jag tänker på hur vi har det därhemma
Jag går ut mot Almendaresparken och ser alla fina hus
Här levde en gång de rikaste I ett omätligt sus och dus
Idag är palatsen sjukhus och daghem och skolor för de små
Jag tänker på hur vi har det därhemma
"Patria o murte" - "Mer än mitt liv är mitt fosterland"
Står det på husfasaderna I neonljus
"Arbetare, förena er världen över och ta till kamp!"
Jag tänker på hur vi har det därhemma
Jag går längs Malecònpromenaden och känner mig rörd och stolt
Och stärk inför kommunismens idè som enade Kubas folk
Att resa sig mot förtryckarna och sen slänga de ut I sjön
Jag tänker på hur vi har det därhemma
På bykrogen I Cojimar blir ingen full I sin ensamhet;
Där unga och gamla blandas flödar skratten
Det enda somär berusande är gemenskapen I vår sång:
"Guantanamera" stiger I natten
Skymningen I Karibien faller mjukt över land och hav
Stjärnorna ovanför är som diamanter I tusental
Nattvinden från Havanna är tung av dofter och varm musik
Jag tänker på hur vi har det därhemma
Pensamientos en La Habana
La noche en el Caribe cae suavemente sobre tierra y mar
Las estrellas arriba son como diamantes en miles
El viento nocturno de La Habana es pesado de aromas y música cálida
Pienso en cómo la pasamos en casa
En el viaje en autobús de Cojímar a la ciudad, uno se sienta como en una fiesta
Seguro ven que uno es extranjero, pero se es tratado como un invitado de honor
Aquí se habla y se mira a los ojos
Pienso en cómo la pasamos en casa
En las calles cerca del puerto, las prostitutas ya no están en su lugar
La chica de La Habana se ha quitado su máscara pálida
Una vez fue cientos de miles, ahora construye su futuro
Pienso en cómo la pasamos en casa
No veo joyeros ni contrabandistas de pieles en la ciudad
Tampoco veo a los desamparados o asustados
Pero veo que todos tienen trabajo y un hogar propio
Pienso en cómo la pasamos en casa
Caminando hacia el parque Almendares veo todas las casas elegantes
Aquí vivieron una vez los más ricos en un susurro inmenso
Hoy los palacios son hospitales y guarderías y escuelas para los pequeños
Pienso en cómo la pasamos en casa
"Patria o muerte" - "Más que mi vida es mi patria"
Está escrito en las fachadas de las casas en luces de neón
"Trabajadores, uníos en todo el mundo y luchad"
Pienso en cómo la pasamos en casa
Caminando por el Malecón me siento conmovido y orgulloso
Y fortalecido por la idea comunista que unió al pueblo cubano
Levantarse contra los opresores y luego echarlos al mar
Pienso en cómo la pasamos en casa
En el bar de Cojímar nadie se emborracha en soledad;
Donde jóvenes y viejos se mezclan, las risas fluyen
Lo único embriagador es la camaradería en nuestra canción:
"Guantanamera" se eleva en la noche
La noche en el Caribe cae suavemente sobre tierra y mar
Las estrellas arriba son como diamantes en miles
El viento nocturno de La Habana es pesado de aromas y música cálida
Pienso en cómo la pasamos en casa