Straffad
Om man är född bland proletärer, och gör narkotika affärer.
Och är man en gång redan straffad, så är det lätt att man blir haffad.
Jag saknar min frihet nu, och klappen på min axel.
Jag saknar min frihet nu, och klappen på min axel.
(Vers 1)
Ett porthus av fördomar, stämplad I min panna.
Samhällets moral som är byggt på nåt helt annat.
Gör mig förbannad, en etik utan mening.
Herr och fru Svensson med förutfattad mening.
Jag vet vem jag var men jag känner mig själv nu.
Titta mig I ögonen, sanningen kommer fram till slut.
Vadfan vet ni om oss? Hurfan tänker ni?
Har ni sett våran uppväxt, våra liv?
Ni rullar ut den röda mattan framför era fötter.
Slänger en blick, jag vet hur ni tänker!
Ni kollar på mig som, jag vore nå' rovdjur.
Tänker för dig själv, dom där ska låsas in I en bur.
Vem är du? - Som spottar oss I våra ansikten.
Vem är du? - Utan stolthet och realism.
Vem är du? - Som inte känner oss va.
Vem är du? - Människan utan respekt nu!
(Ref)
Om man är född bland proletärer, och gör narkotika affärer.
Och är man en gång redan straffad, så är det lätt att man blir haffad.
Jag saknar min frihet nu, och klappen på min axel.
Jag saknar min frihet nu, och klappen på min axel.
(Vers 2)
Min frihet, den förlora jag för länge sen.
Tretton år, första dagen på behandlingshem.
Ända sen den dagen, fängslad utan galler.
Står på öppet fält men det svider I mina handleder.
Inga handklovar, men samhället knulla mig.
Felaktig behandling, måste ha skapat mig.
Aldrig vart nån pundare men drogerna fanns där.
När grabbarna blev inlåsta satt jag redan där.
Straffad av systemet, så folk kan se ner på mig.
Peka åt sina barn, bli aldrig som han okej!
Hur ska man ändras utan en andra chans?
Dömd livet ut om man en gång är straffad!
(Ref)
Om man är född bland proletärer, och gör narkotika affärer.
Och är man en gång redan straffad, så är det lätt att man blir haffad.
Condenado
Si uno nace entre proletarios y hace negocios de drogas.
Y si una vez ya está condenado, es fácil que lo atrapen.
Echo de menos mi libertad ahora, y las palmaditas en mi espalda.
Echo de menos mi libertad ahora, y las palmaditas en mi espalda.
(Verso 1)
Un edificio de prejuicios, marcado en mi frente.
La moral de la sociedad construida en algo completamente diferente.
Me enfurece, una ética sin sentido.
El señor y la señora Svensson con prejuicios.
Sé quién era, pero ahora me conozco a mí mismo.
Mírame a los ojos, la verdad sale a la luz al final.
¿Qué demonios saben ustedes de nosotros? ¿Cómo piensan?
¿Han visto nuestra crianza, nuestras vidas?
Despliegan la alfombra roja frente a sus pies.
Echan un vistazo, sé lo que piensan!
Me miran como si fuera un depredador.
Pensando para ti mismo, esos deberían estar encerrados en una jaula.
¿Quién eres tú? - Que nos escupe en la cara.
¿Quién eres tú? - Sin orgullo y realismo.
¿Quién eres tú? - Que no nos conoce.
¿Quién eres tú? - ¡La persona sin respeto ahora!
(Refrán)
Si uno nace entre proletarios y hace negocios de drogas.
Y si una vez ya está condenado, es fácil que lo atrapen.
Echo de menos mi libertad ahora, y las palmaditas en mi espalda.
Echo de menos mi libertad ahora, y las palmaditas en mi espalda.
(Verso 2)
Mi libertad, la perdí hace mucho tiempo.
Trece años, primer día en un centro de tratamiento.
Desde ese día, encarcelado sin barrotes.
De pie en un campo abierto pero me arde en las muñecas.
Sin esposas, pero la sociedad me jodió.
Tratamiento incorrecto, debe haberme creado.
Nunca fui un drogadicto pero las drogas estaban ahí.
Cuando los chicos fueron encerrados, yo ya estaba allí.
Condenado por el sistema, para que la gente me menosprecie.
Señalando a sus hijos, nunca seas como él, ¿de acuerdo?
¿Cómo se puede cambiar sin una segunda oportunidad?
¡Condenado de por vida una vez que ya estás castigado!
(Refrán)
Si uno nace entre proletarios y hace negocios de drogas.
Y si una vez ya está condenado, es fácil que lo atrapen.