Kungarna Af Stan 1
Enligt ryktena som gick så skulle vi inte varit där.
För döda talar inte, men vi var där jag svär .
Vi mutade in ett stycke land och gjorde det till vårt.
Vi hade egna lagar och ett eget språk.
Vi klädde oss till narrar, vi var inte till lags.
Om någon spottade på oss så spottade vi tillbaks.
Tillsammans blev vi starka ja tillsammans blev vi vi.
Vi rätade på ryggarna i vår egen monarki.
För det var vi som inte passa in eller platsade i något lag.
Det var vi som fann varandra där ingen ställde krav.
Där vände vi på hierarkin och skrattade åt allt.
Och bänkarna blev tronerna när narrarna fick kronorna.
Så buga dig åt kungarna af stan.
Vissa tittade upp på oss och andra tittade ner.
Men vi hade varandra så vad brydde vi oss om det.
För deras det blev vårat och några få blev fler.
Och har man bara vänner vad behöver man ha mer.
Men tiden den flöt på och dom böt gräset ut mot sten och när vi vände våra ryggar
tog dom bort parkbänkarna med. Men jag blir inte sne för det för jag tog med mig
mycket mer för jag kommer aldrig mer att bara ställa mig bredvid.
Ja tiden gick och vi försvann, försvann åt olika håll.
Vissa dom har kottar nu och andra spelar golf.
Och fastän bänkarna är borta flyter vattnet liksom på.
Och nya kungar kommer där andra kungar går.
För alla passar inte in eller platsar i något lag.
Se till att finn varandra där ingen ställer krav.
Där skrattar ni åt hierarkin där skrattar ni åt allt.
Och fast andra skrattar åt er så lovar jag att skratta med.
Er dom nya kungarna af stan.
Los Reyes de la Ciudad 1
Según los rumores que circulaban, no deberíamos haber estado allí.
Porque los muertos no hablan, pero yo juro que estuvimos allí.
Nos apropiamos de un pedazo de tierra y lo hicimos nuestro.
Teníamos nuestras propias leyes y nuestro propio idioma.
Nos vestimos como bufones, no éramos del agrado de nadie.
Si alguien nos escupía, le devolvíamos el escupitajo.
Juntos nos hicimos fuertes, sí, juntos éramos nosotros.
Enderezamos nuestras espaldas en nuestra propia monarquía.
Porque éramos los que no encajábamos o encajábamos en ningún equipo.
Éramos los que nos encontramos donde nadie exigía nada.
Allí cambiamos la jerarquía y nos reímos de todo.
Y los bancos se convirtieron en tronos cuando los bufones obtuvieron las coronas.
Así que inclínate ante los reyes de la ciudad.
Algunos nos miraban hacia arriba y otros nos miraban hacia abajo.
Pero teníamos el uno al otro, así que ¿por qué nos importaba?
Porque lo suyo se convirtió en lo nuestro y unos pocos se convirtieron en más.
Y si tienes amigos, ¿qué más necesitas?
Pero el tiempo pasó y cambiaron la hierba por piedra y cuando volvimos la espalda
se llevaron los bancos del parque. Pero no me molesta porque me llevé
mucho más, nunca más me quedaré al margen.
Sí, el tiempo pasó y desaparecimos, nos fuimos en direcciones diferentes.
Algunos ahora tienen conos y otros juegan al golf.
Y aunque los bancos hayan desaparecido, el agua sigue fluyendo.
Y nuevos reyes llegan mientras otros se van.
Porque no todos encajan o pertenecen a un equipo.
Asegúrate de encontrarte donde nadie exige nada.
Ríete de la jerarquía, ríete de todo.
Y aunque otros se rían de ustedes, les prometo reírme con ustedes.
Ustedes son los nuevos reyes de la ciudad.