Glöm Mig Om Du Kan
Det fanns en tid, en tid av hänryckning för oss som kunde läsa Lenins ord
Som en gud nedstigen hit från himmelen, kom han till en plågad jord
Och varje fråga fick sitt klara svar, absolut logik, sanningen låg uppenbar
Men offer krävs för nåt så stort, och offrat har jag gjort
Jag såg en skymt av hennes kind när tåget gick
Det var mitt livs värsta ögonblick
Aldrig mer i livet såg jag henne sen, aldrig mer igen
En sorgsen blick, ett stumt farväl
Hennes ögon sa mig; du och jag, det var vi men du förrådde mig idag
Du min man, glöm mig, om du kan
Det gick en tid, jag blev en främling för mig själv, förändrad mer än jag förstod
Mera en princip, ja som en fix idé, än en man av kött och blod
Så i revolutionens röda gap
Maldes också jag till ett nytt slags fångenskap
Natasja blev en dröm jag drömt, men aldrig nånsin glömt
Jag såg en skymt av hennes kind när tåget gick
Det var mitt livs värsta ögonblick
Aldrig mer i livet såg jag henne sen, aldrig mer igen
En sorgsen blick, ett stumt farväl
Hennes ögon sa mig; du och jag, det var vi men du förrådde mig idag
Du min man, glöm mig, om du kan
Olvidame si puedes
Hubo un tiempo, un tiempo de éxtasis para nosotros que podíamos leer las palabras de Lenin
Como un dios descendido del cielo, vino a una tierra afligida
Y cada pregunta tuvo su clara respuesta, lógica absoluta, la verdad estaba claramente revelada
Pero se requieren sacrificios por algo tan grande, y el sacrificio lo he hecho
Vi un destello de su mejilla cuando el tren partió
Fue el peor momento de mi vida
Nunca más en la vida la vi, nunca más
Una mirada triste, un adiós silencioso
Sus ojos me dijeron; tú y yo, éramos nosotros pero hoy me traicionaste
Tú, mi hombre, olvídame, si puedes
Pasó un tiempo, me convertí en un extraño para mí mismo, más cambiado de lo que entendía
Más una idea fija, sí, como una obsesión, que un hombre de carne y hueso
Así que en la boca roja de la revolución
También fui molido a un nuevo tipo de cautiverio
Natasja se convirtió en un sueño que soñé, pero nunca olvidé
Vi un destello de su mejilla cuando el tren partió
Fue el peor momento de mi vida
Nunca más en la vida la vi, nunca más
Una mirada triste, un adiós silencioso
Sus ojos me dijeron; tú y yo, éramos nosotros pero hoy me traicionaste
Tú, mi hombre, olvídame, si puedes