Var jag går
Var jag går, i skogar, berg och dalar,
Följer mig en vän, jag hör hans röst.
Väl osynlig är han, men han talar,
Talar stundom varning, stundom tröst.
Det är Herden god. Väl var han döder,
Men han lever i all evighet.
Sina får han följer, vårdar, föder
Med osäglig trofasthet,
Allt vad vi till evig tid behöva,
Allt för evigt ha vi i vår vän.
Allt som här vårt hjärta kan bedröva,
Känner han och hjälper det igen.
Väl försvinner ofta vännen kära,
Men han sade själv: En liten tid
,
Sen en tid igen, och jag är nära,
Då blir åter fröjd och frid.
Sen en tid igen, och jag är nära,
Då blir åter fröjd och frid.
Où que j'aille
Où que j'aille, dans les forêts, montagnes et vallées,
Un ami me suit, j'entends sa voix.
Bien qu'il soit invisible, il parle,
Parfois en avertissant, parfois en apportant du réconfort.
C'est le bon Berger. Bien qu'il ait été mort,
Il vit pour l'éternité.
Ses brebis il suit, prend soin, nourrit
Avec une fidélité inébranlable,
Tout ce dont nous avons besoin pour l'éternité,
Tout pour toujours, nous l'avons dans notre ami.
Tout ce qui peut peiner notre cœur ici,
Il le ressent et aide à nouveau.
Souvent l'ami cher s'éclipse,
Mais il a lui-même dit : Un petit moment
,
Puis un moment de plus, et je suis près,
Alors la joie et la paix reviendront.
Puis un moment de plus, et je suis près,
Alors la joie et la paix reviendront.