Balladen Om Den Kaxiga Myran
Jag uppstämma vill min lyra,
fast det blott är en gitarr,
och berätta om en myra
som gick ut att leta barr.
Han gick ut i morgondiset
sen han druckit sin choklad,
och försvann i lingonriset
både mätt och nöjd och glad,
både mätt och nöjd och glad.
Det var långan väg att vandra,
det var långt till närmsta tall.
Han kom bort ifrån dom andra,
men var glad i alla fall.
Femti meter ifrån stacken,
just när solnedgången kom,
hitta han ett barr på backen
som han tyckte mycket om,
som han tyckte mycket om.
För att lyfta fick han stånka,
han fick spänna varje lem.
Men så började han kånka
på det fina barret hem.
När han gått i fyra timmar
kom han till en ölbutelj.
Han såg allting som i dimma,
börstet hävdes som en bälj,
bröstet hävdes som en bälj.
Den låg kvar sen förra lördan.
"Jag ska släcka törsten min",
tänkte han, och lade bördan
utanför och klättra in.
Han drack upp den sista droppen
som fanns kvar i den butelj.
Sedan slog han sig för kroppen
och skrek ut "Jag är en älg!",
och skrek ut "Jag är en älg!".
"Ej ett barr jag drar till tjället,
nej nu ska jag ta mig fan,
lämna skogen och istället
vända upp och ner på stan!"
Men han kom aldrig till staden,
något spärrade hans stig.
En koloss där låg bland bladen,
och vår myra hejdar sig,
och vår myra hejdar sig.
Den var hiskelig att skåda,
den var stor och den var grå.
Och vår myra skrek "Anåda
om du hindrar mig att gå!"
Han for ilsken på kolossen
som låg utsträckt i hans väg,
men vår myra kom ej loss sen,
han satt fast som i en deg,
han satt fast som i en deg.
Sorgligt slutar denna sången,
myran stretade och drog.
Men kolossen höll 'en fången
tills han svalt ihjäl och dog.
Undvik alkoholets yra,
du blir stursk, men kroppen loj.
Och om du är född till myra
brottas aldrig med ett Toy,
brottas aldrig med ett Toy
La Balada de la Hormiga Presumida
Quiero afinar mi guitarra,
Aunque solo sea una guitarra,
y contar la historia de una hormiga
que salió a buscar hojas.
Salió en la niebla de la mañana
después de beber su chocolate,
y desapareció entre los arándanos
satisfecho y feliz,
satisfecho y feliz.
Era un largo camino por recorrer,
lejos del árbol más cercano.
Se separó de los demás,
pero aún así estaba contento.
A cincuenta metros del hormiguero,
cuando el sol se ponía,
encontró una hoja en el suelo
que le gustó mucho,
que le gustó mucho.
Para levantarla tuvo que esforzarse,
tuvo que tensar cada extremidad.
Pero comenzó a llevar
la preciada hoja a casa.
Después de caminar durante cuatro horas
llegó a una botella de cerveza.
Veía todo como en la neblina,
su pecho se hinchaba como un fuelle,
su pecho se hinchaba como un fuelle.
La botella había estado allí desde el sábado pasado.
"Voy a saciar mi sed",
pensó, y dejó la carga
afuera y se metió dentro.
Bebe la última gota
que quedaba en la botella.
Luego se golpeó el cuerpo
y gritó "¡Soy un alce!",
y gritó "¡Soy un alce!".
"No llevaré la hoja al hormiguero,
¡ahora voy a salir de aquí,
dejar el bosque y en cambio
darle la vuelta a la ciudad!"
Pero nunca llegó a la ciudad,
algo bloqueaba su camino.
Una colosal criatura yacía entre las hojas,
y nuestra hormiga se detuvo,
y nuestra hormiga se detuvo.
Era horrible de ver,
era grande y gris.
Y nuestra hormiga gritó "¡Déjame pasar
si me impides avanzar!"
Se lanzó furioso contra la criatura
que bloqueaba su camino,
pero nuestra hormiga no pudo liberarse,
quedó atrapada como en una masa,
quedó atrapada como en una masa.
Tristemente termina esta canción,
la hormiga luchó y tiró.
Pero la criatura lo mantuvo prisionero
hasta que se ahogó y murió.
Evita la euforia del alcohol,
te vuelves arrogante, pero tu cuerpo perezoso.
Y si naciste hormiga,
nunca luches con un juguete,
nunca luches con un juguete