Turistens Klagan
Det sjunger några ungar på Karl Johan.
Dom låter starka och fina som bara ungar kan.
Själv e jag bakom lås och bom på mitt hotell.
En kväll bak barrikaden en vanlig kväll.
Över mitt huvud svävar en kolsvart gam.
I rummet bredvid mitt sjunger en tokig dam.
Och jag är trött och tveksam men deras sång är gla'.
Om inga ungar funnes så slutar ja'.
Min dam. att språket slinter I vissa fall...
På grund av snö som blöter... fast den är kall...
Stor sak däri.skidåkning har också charm.
Gnid in ditt skinn med nässlor, så du blir varm...
Men det ska vara nässlor från vikens kant.
Och inga sneda nässlor från ruinens brant.
Bevara oss från dem som dessa saluför.
Oss. och dem glada ungarna här utanför.
När inga ungar längre finns är allting slut.
Vad är det då för mening om man står ut?
Visst har det blivit kaos I tidens lopp,
Men så länge det finns ungar så finns det hopp.
Lamento del Turista
Algunos niños cantan en Karl Johan.
Se escuchan fuertes y hermosos como solo los niños pueden.
Yo estoy tras rejas en mi hotel.
Una noche tras la barricada, una noche común.
Sobre mi cabeza vuela un cuervo negro.
En la habitación junto a la mía canta una dama loca.
Y estoy cansado y dudoso pero su canto es alegre.
Si no hubiera niños, me rendiría.
Mi dama, el idioma falla en algunos casos...
Por la nieve que empapa... aunque sea fría...
Gran cosa ahí, el esquí también tiene encanto.
Frota tu piel con ortigas, para que te calientes...
Pero deben ser ortigas de la orilla del fiordo.
Y no ortigas torcidas de la ladera de la ruina.
Protégenos de aquellos que las venden.
A nosotros, y a esos alegres niños afuera.
Cuando ya no haya niños, todo habrá terminado.
¿Qué sentido tiene entonces aguantar?
Claro que ha habido caos a lo largo del tiempo,
Pero mientras haya niños, hay esperanza.