Brevet
Det kom ett brev.
Brevet var gult.
Färgen på kuvertet hade jag sett förut.
Det sken igenom vad som stod däri
men jag sprättade och rättade min fantasi
som hettade min kropp, som lättade mitt bi.
Verksamheten lade jag ner
Jag ville inte brännas mer.
Jag var redan helt bränd
så jag masade mig iväg till Balthazars gränd.
Åh, min professor,
jag har såna fritidsproblem!
Vart ska jag ta vägen?
Jag har spagetti i mina ben!
Res dig upp! Res dig opp!
Det finns ingen lösning i Balthazars kopp.
Fyra snubbar gick på stan.
Det var förbannat tråkigt, men ingen ville dra.
De hade tänkt att bilda band
men det blev till drömmar som de drömde ibland.
Hit med fler poliser!
Stan är helt proppfull av glin!
De städade bort alla drömmar
och gatan blev blank som porslin.
Res dig upp! Res dig opp!
Det finns ingen lösning i Balthazars kopp.
Jag skrev ett brev.
Jag stod i min stol.
På golvet låg den gula snön som föll i fjol.
Taket öppnade sig och biet flög ut.
Jag blänkte när jag tänkte på de band jag haft
som svängt så mycket kul, som gett mig all min kraft.
Res dig upp! Res dig opp!
Det finns ingen lösning i Balthazars kopp.
Inte en droppe i Balthazars kopp.
Carta
Llegó una carta.
La carta era amarilla.
El color del sobre ya lo había visto antes.
Se transparentaba lo que decía dentro
pero rasgué y enderecé mi imaginación
que calentaba mi cuerpo, que aliviaba mi ser.
Dejé la actividad
No quería quemarme más.
Ya estaba completamente quemado
así que me arrastré hacia el callejón de Balthazar.
Oh, mi profesor,
tengo problemas de ocio tan grandes!
¿A dónde debo ir?
¡Tengo espaguetis en mis piernas!
Levántate! Levántate!
No hay solución en la taza de Balthazar.
Cuatro tipos paseaban por la ciudad.
Era increíblemente aburrido, pero ninguno quería irse.
Habían pensado en formar una banda
pero se convirtió en sueños que soñaban a veces.
¡Traigan más policías aquí!
¡La ciudad está llena de chicos!
Limpiaron todos los sueños
y la calle quedó brillante como porcelana.
Levántate! Levántate!
No hay solución en la taza de Balthazar.
Escribí una carta.
Estaba de pie en mi silla.
En el suelo estaba la nieve amarilla que cayó el año pasado.
El techo se abrió y la abeja voló.
Brillé cuando pensé en las bandas que había tenido
que me habían dado tanta diversión, que me habían dado toda mi fuerza.
Levántate! Levántate!
No hay solución en la taza de Balthazar.
Ni una gota en la taza de Balthazar.