395px

Nos Oscurecemos

Dia Psalma

Vi Svartnar

Mina ögon ser mer än ytan
mina fingrar känner mer än kyla
mitt förtroende är ärrat
jag skrattar åt allt jag ser

Jag föraktar, det vinner i längden
bakom hatat gömmer sig rädslan
jag har gråtit slut alla tårar
jag trodde, men se på mig nu

Någon slår in spikar i mitt huvud varje natt
vaknar varje morgon, hoppas att spegeln har bytt bild
skriker varje dag ut min längtan till mig själv
jag saknar mig, jag hatar mig, beskyller mig själv för allt

Ta bort mig, jag fryser
vi svartnar, en kolbit
Ta bort mig, jag fryser
vi svartnar, från diamant till kol

Vi famlar runt i grottor
utan lykta, utan ljus
här finns det bara mörker
kan någon visa vägen ut

I tider av förändring
och desperata försök
vi får aldrig veta innan
vad som finns vid nästa krök

Jag kommer till en skiljeväg, jag måste hitta ut
för långt åt fel håll, där finns det inget ljus
allt blir en enda chansning utan början, utan slut
vem fan vet hur jag hamnat här, flyg bort mig härifrån

Ta bort mig, jag fryser
vi svartnar, en kolbit
Ta bort mig, jag fryser
vi svartnar, från diamant till kol

Nos Oscurecemos

Mis ojos ven más allá de la superficie
mis dedos sienten más que el frío
mi confianza está marcada
me río de todo lo que veo

Desprecio, eso gana a la larga
detrás del odio se esconde el miedo
he llorado hasta secar todas las lágrimas
creía, pero mírame ahora

Alguien clava clavos en mi cabeza cada noche
me despierto cada mañana, esperando que el espejo haya cambiado
grito cada día mi anhelo por mí mismo
me echo de menos, me odio, me culpo por todo

Quítame, tengo frío
nos oscurecemos, como un trozo de carbón
Quítame, tengo frío
nos oscurecemos, de diamante a carbón

Nos tambaleamos en cuevas
sin linterna, sin luz
aquí solo hay oscuridad
¿alguien puede mostrarme la salida?

En tiempos de cambio
y intentos desesperados
nunca sabremos de antemano
qué hay al doblar la esquina

Llego a una encrucijada, debo encontrar la salida
demasiado lejos en la dirección equivocada, donde no hay luz
todo se convierte en una apuesta sin principio ni fin
¿quién demonios sabe cómo llegué aquí, llévame lejos de aquí

Quítame, tengo frío
nos oscurecemos, como un trozo de carbón
Quítame, tengo frío
nos oscurecemos, de diamante a carbón

Escrita por: