Atomvinternatt
Långt borta i fjärran östern
nånstans i ett annat land
där sitter en man och funderar
med ett fotografi i sin hand
en bild av hans enda dotter
ett vackert och oskyldigt barn
Det var länge sen hon lämnade jorden
men hans kärlek, den finns ännu kvar
hans hud är sargad och ärrig
hans kropp är gammal och klen
men han minns ännu den dagen
då deras ögon mötte dödens sken
SOLEN FÖRSVANN
BAKOM RADIOAKTIVT DAMM
HIMLEN BLEV SVART
ATOMVINTERNATT
Marken rasade under deras fötter
trycket blåste bort deras hus
tiotusentals människor blev blinda
när dom såg in i Dödens ljus
sen dess är inget detsamma
folk tänker inte längre som förut
Man har insett att människans dumhet
kan orsaka jordens slut
så han sitter där och funderar
med sin dotters bild i sin hand
varje kväll ser han solen gå ner
vid hans hemstad Hiroshimas strand
SOLEN FÖRSVANN
BAKOM RADIOAKTIVT DAMM
HIMLEN BLEV SVART
ATOMVINTERNATT
I en obeskrivlig hetta
simmade allt i ett hav utav blod
ett inferno av rök och eld
där vackra byggnader en gång stod
Han försöker att glömma
atombombens tillkomst i historien
men han kan bara önska
att det aldrig nånsin får hända igen
Noche de invierno atómico
Långt borta i fjärran östern
en algún lugar en un país distante
allí está sentado un hombre pensando
con una fotografía en su mano
una imagen de su única hija
una niña hermosa e inocente
Hace mucho que dejó la tierra
pero su amor aún perdura
su piel está herida y marcada
su cuerpo es viejo y débil
pero aún recuerda el día
en que sus ojos se encontraron con el brillo de la muerte
EL SOL DESAPARECIÓ
TRAS EL POLVO RADIOACTIVO
EL CIELO SE VOLVIÓ NEGRO
NOCHE DE INVIERNO ATÓMICO
El suelo se desplomó bajo sus pies
la presión arrasó con sus casas
diez mil personas quedaron ciegas
cuando miraron la luz de la Muerte
desde entonces nada es igual
la gente ya no piensa como antes
Se han dado cuenta de que la estupidez humana
puede causar el fin del mundo
así que él está ahí pensando
con la foto de su hija en la mano
cada noche ve el sol ponerse
en la playa de su ciudad natal, Hiroshima
EL SOL DESAPARECIÓ
TRAS EL POLVO RADIOACTIVO
EL CIELO SE VOLVIÓ NEGRO
NOCHE DE INVIERNO ATÓMICO
En un calor indescriptible
todo se desvaneció en un mar de sangre
un infierno de humo y fuego
donde una vez se alzaban hermosos edificios
Él intenta olvidar
el origen de la bomba atómica en la historia
pero solo puede desear
que nunca vuelva a suceder de nuevo