Höstmåne
Det var en gång en kvinna och en man,
som länge hade drömt om ett barn.
Men när barnet aldrig kom,
så tröstade sig dom.
Vår familj får nog vänta ett tag,
familjen får nog vänta ett tag.
Dom längta' till att få bli mor och far,
alla barnkläder som dom hade spart.
Dom försökte i flera år,
det blev alltid som igår.
Men vår tur kommer nog snart,
ja vår tur kommer nog snart.
Så en dag äntligen
var det nåt som hade hänt.
Hon gick till läkaren,
det var som hon hade känt,
hon var med barn.
Hon sprang så fort att tårarna rann,
nu skulle hon berätta för sin man.
Men ett brev var allt hon såg,
från han som i bäcken låg.
Det är bäst att du hittar någon ann.
Jag önskar att du hittar nån som kan.
Ja det är bäst att du hittar någon ann.
Jag önskar att du hittar nån som kan.
Luna de otoño
Había una vez una mujer y un hombre,
que habían soñado durante mucho tiempo con tener un hijo.
Pero cuando el hijo nunca llegaba,
se consolaban mutuamente.
Nuestra familia tendrá que esperar un tiempo,
nuestra familia tendrá que esperar un tiempo.
Ansiaban convertirse en madre y padre,
toda la ropa de bebé que habían guardado.
Intentaron durante varios años,
siempre era como ayer.
Pero nuestra suerte llegará pronto,
sí, nuestra suerte llegará pronto.
Así que un día finalmente
algo había sucedido.
Ella fue al médico,
era como si lo hubiera sentido,
estaba embarazada.
Corrió tan rápido que las lágrimas caían,
ahora tendría que contarle a su esposo.
Pero solo vio una carta,
de aquel que yacía en el arroyo.
Es mejor que encuentres a alguien más.
Deseo que encuentres a alguien que pueda.
Sí, es mejor que encuentres a alguien más.
Deseo que encuentres a alguien que pueda.