En Besvuren Plats
Över den stelfrusna sårskorpan
Som täcker Moders lekamen
Ett ting bör modigt vara
För att bevandra den slumrande varelsen
Den spegelblanka isen
Slipad av vind och snö
Tycks spegla vinterns ändamål
Av svält och köld ni skola dö!
Jag vänder mig mödosamnt om för att
Se hur mina spår mig lett
Men Moder har täckt mina spår inatt
Inför ett dråp ingen kommer att ha sett
Plötsligt, framför mig, en uppenbarelse
Mitt ansikte under ytan, leende
Ett blågrått ansikte påminner mig
Min död är tvinget naturens skeende
Så förlorar jag mitt fäste
Isen finns ej under mig mer
Det svarta vattnet omger mig
Jag ej längre månens ljus ser
Slutningen går stillheten segrande ur striden
Kylan och vätan har mina krafter bestulit
Månen reflektaras I det svarta vattnet
I en plats som konungar besvurit
Un lugar de Tesour
Sobre la costra congelada
Cubriendo el cuerpo de la Madre
Una cosa debería ser valientemente
Para vagar por la criatura latente
El hielo espejado
Molinada por el viento y la nieve
Parece reflejar el propósito del invierno
¡De hambre y frío morirás!
Me doy la vuelta minuciosamente para
Ver cómo mis pistas me guió
Pero mi madre ha cubierto mis huellas esta noche
Ante un homicidio involuntario nadie habrá visto
De repente, ante mí, una revelación
Mi cara bajo la superficie, sonriendo
Una cara azul-gris me recuerda
Mi muerte es el comportamiento de la naturaleza forzada
Así que pierdo mi fortaleza
El hielo no está debajo de mí más
El agua negra me rodea
Ya no veo la luz de la luna
El final viene la tranquilidad victoriosa de la batalla
El frío y la humedad han robado mis poderes
La luna es reflectaras en el agua negra
En un lugar que los reyes han jurado