Klardrömmar
I nattens svartaste timma, hör jag kvinnans skrik
En röst full av vämjelse, förvrängd utav panik
Ute I den djupa skog, det är endast jag som hör
Det låter som (om) hon rosslar, det låter som (om) hon dör
I mina djupaste drömmar är mina jaktmarker vida
Min svarts sjel och mina dåd mången dröm rida
I mina djupaste drömmar, så hör jag kvinnans skrik
Jag ser mina fingrar grävande, förvandlar henne till ett lik
I gryningens timma, jag äntligen förstår
Att döden drabbar ärbar själ vartän jag går
I nattens svartaste timma, spelar någen mig ett spratt?
Jag undrar var mina ben skall föra mig inatt
Det är endast jag som hör
Det låter som (om) de rosslar, det låter som (om) de dör
Det är endast jag som hör
Hur traktens människor dör
Sueños claros
En la hora más negra de la noche, oigo los gritos de la mujer
Una voz llena de antojos, distorsionada por el pánico
En el bosque profundo, sólo oigo
Suena como (si) ella se apresura, suena como (si) ella muere
En mis sueños más profundos, mis campos de caza son amplios
Mi chal negro y mis obras muchos sueño paseo
En mis sueños más profundos, oigo los gritos de la mujer
Veo mis dedos excavando, convirtiéndola en un cadáver
En la hora del amanecer, finalmente entiendo
Que la muerte golpea a un alma honesta dondequiera que vaya
En la hora más negra de la noche, ¿algo me hace una broma?
Me pregunto dónde me llevarán mis piernas esta noche
Soy sólo yo quien escucha
Suena como (si) se precipitan, suena como (si) mueren
Soy sólo yo quien escucha
Cómo muere la gente local