Mina damer och fasaner
Mina damer och fasaner,
nog hälsar ni väl på nån gång?
Ni är lätta och lagom,
men kissa på er i alla fall.
Men nånting skrämmer mig.
För att man pundade i skolan,
bara för man inte sa förlåt,
för att man bygger egna grejer,
slutar det alltid med ett gräl.
Men nånting skrämmer mig.
Stackars lilla glin,
mätt på medicin,
vara fin och lida pin,
[?].
Men nånting skrämmer mig.
Men nånting skrämmer mig.
Mis damas y faisanes
Mis damas y faisanes,
nunca saludan, ¿verdad?
Son fáciles y adecuadas,
pero igual se mean encima.
Pero algo me asusta.
Porque te castigan en la escuela,
solo porque no pediste perdón,
porque construyes tus propias cosas,
siempre termina en una pelea.
Pero algo me asusta.
Pobre pequeño crío,
lleno de medicina,
ser bonito y sufrir dolor,
[?].
Pero algo me asusta.
Pero algo me asusta.