Bortom det blå
Jag såg en man vada ned i vattnet
Jag frågade vart han skulle gå
Han sa: Jag går dit benen bär mig
Det ska inte va svårare än så
Han talade om himmelen och havet
Han valde de slitnaste ord
Man orden fick liv då de kom ur hans mun
Ja, det var som om jag plötsligt förstod
Att vi är många som talar om havet
Men få har havet i sin blick
En gång mötte jag en man med såna ögon
Men ingen jag frågat vet vart han gick
Och vi är många som talar om himlen
Men få kan förstå en evighet
Jag såg en man han, bar himmelen inom sig
Men var han finns nu finns det ingen som vet
Jag såg en man vada...
Att vi är många...
Han såg solen i ögonen
Han var lätt som en vind
Han såg bortom det blå på himmelen
Då han gick föll en tår på hans kind
För vi är många...
Más allá del azul
Vi a un hombre caminando hacia el agua
Le pregunté a dónde iba
Él dijo: Voy a donde mis piernas me lleven
No debería ser más difícil que eso
Hablaba del cielo y del mar
Elegía las palabras más desgastadas
Pero las palabras cobraban vida al salir de su boca
Sí, fue como si de repente entendiera
Que muchos hablan del mar
Pero pocos tienen el mar en su mirada
Una vez conocí a un hombre con esos ojos
Pero nadie a quien pregunté sabía a dónde iba
Y muchos hablan del cielo
Pero pocos pueden entender una eternidad
Vi a un hombre, llevaba el cielo dentro de sí
Pero ahora, nadie sabe dónde está
Vi a un hombre caminando...
Que muchos hablan...
Él veía el sol en los ojos
Era ligero como el viento
Miraba más allá del azul en el cielo
Cuando se fue, una lágrima cayó en su mejilla
Porque muchos...