Från Ö gat Når En Blodröd Tår
Jag stirrar djupt ner i Brunnens gap
Med blicken tom och fylld av hat
En Nattsvart pil genom bröst och själ
Men hjärtat slår på Silverfat
Ett Nattsvart himlavalv jag ser
I mörkrets dunkla djup
I korpens fjäderskrud till Gryningens ljus
Och nu
Längst där nere
Jag ser en man
Som stirrar tillbaks på mig
Men allt blir grumligt
Och snart suddas allt ut
Står jag, jag ensam kvar?
Från Ögat når en Blodröd Tår
För min själs alla öppna sår
Ner till vattenytan som bryter Natten itu
I skärvor allt för en ensam droppe Blod
Från mig...
"Ytan samlar sina skärvor
Och spegeln blir åter hel igen
Men svunnen är Han"
Jag blundar hårt och gör mitt val
Blott ett steg från brunnens djup
När dagen gryr är allt förbi...
Cuando una lágrima roja de sangre alcanza desde el ojo
Miro profundamente en la boca del pozo
Con la mirada vacía y llena de odio
Una flecha negra de noche a través del pecho y el alma
Pero el corazón late en una bandeja de plata
Veo un arco negro de noche en el cielo
En la oscuridad profunda
En el plumaje del cuervo hasta la luz del amanecer
Y ahora
Allá abajo
Veo a un hombre
Que me mira de vuelta
Pero todo se vuelve borroso
Y pronto todo se borra
¿Me quedaré solo yo?
Cuando una lágrima roja de sangre alcanza desde el ojo
Para todas las heridas abiertas de mi alma
Hasta la superficie del agua que rompe la noche
En pedazos todo por una sola gota de sangre solitaria
De mí...
"La superficie recoge sus fragmentos
Y el espejo vuelve a estar entero
Pero Él ha desaparecido"
Cierro los ojos con fuerza y tomo mi decisión
A solo un paso de la profundidad del pozo
Cuando amanece, todo habrá terminado...