Djävulen på Engsöslott
En svunnen Dröm - Vidöppna ögon
I Grevens bädd - Där Sömn är ett Minne blott
Och när Timmen blir sen och Rastlösa Steg från Hall till Hall
Sliter Tystnaden isär
I Hans Kristna själ...
...Gror Begär
Ett Spel för Två men Han är ensam här
Åh Gud, ett Spel, för Hans kuvna själ
I bitter Ensamhet önskar Greven sig
Sällskap för Tidsfördriv
Om så med Djävulen själv!
...Och se som Gudasänd, en Främling anländer
Mörk och med sitt Ansikte skylt, och Se...
Med Redskap i sin Hand
För varje kast, för var gång
Då tärningarna falled ljudlöst till bords
Sitter Främlingen tyst, ej ett ord från Hans Läppar
så länge spelet skrider Vidare
Greven darrar lätt på Hand när Han fattar tärningarna
I Vänster Hand, och än en gång kastar dom till bords
Och i Månens kalla sken som Från Ovan tränger ner
På dom båda som i Tystnad spelar sitt Spel
Ett Slott i Natten mörkt och kallt vid den Kyrkogård där
Forna Minnen ligger Djupt i Jord
Men ej Djupt nog att jaga Sägnerna
Bort från tjänstefolks gemak
Och bort från Arvet Greven bär
Likt en pil igenom Glömskans Frukt
Skär en smak av bitter Hågkomst av Britta Bååt!
Han ser på Mannen framför sig
På vars haka är det enda som syns
Händer klädda i handskar
Som för att dölja allt vad Han är
Greven vinner spel efter spel
Och när sen Gryning Nalkas
Reser sig Främlingen opp och från Hans hand
Faller Guld - Tvunnet i Länkar
Som pant för Grevens själ
Då Djävulen kom till Engsö
Igen
El diablo en el castillo de Engsö
Una antigua ilusión - Ojos bien abiertos
En la cama del Conde - Donde el sueño es solo un recuerdo
Y cuando la hora se hace tarde y pasos inquietos de salón en salón
Rompen el silencio
En su alma cristiana...
...Crece el deseo
Un juego para dos pero él está solo aquí
Oh Dios, un juego, para su alma abatida
En amarga soledad, el Conde anhela
Compañía para pasar el tiempo
Aunque sea con el Diablo mismo
...Y como enviado de Dios, llega un extraño
Oscuro y con su rostro cubierto, y mira...
Con herramientas en su mano
Por cada lanzamiento, por cada vez
Cuando los dados caen silenciosamente sobre la mesa
El extraño permanece en silencio, no una palabra de sus labios
mientras el juego continúa
El Conde tiembla ligeramente en la mano al tomar los dados
En su mano izquierda, y una vez más los lanza sobre la mesa
Y a la luz fría de la luna que brilla desde arriba
Sobre ambos que juegan en silencio su juego
Un castillo en la noche oscura y fría junto al cementerio donde
Recuerdos antiguos yacen profundamente en la tierra
Pero no lo suficientemente profundo como para ahuyentar las leyendas
De las habitaciones del personal
Y lejos de la herencia que el Conde lleva
Como una flecha a través de la fruta del olvido
Deja un sabor amargo de recuerdo de Britta Bååt!
Él mira al hombre frente a él
Cuya barbilla es lo único que se ve
Manos vestidas con guantes
Como si quisieran ocultar todo lo que es
El Conde gana juego tras juego
Y cuando el amanecer se acerca
El extraño se levanta y de su mano
Cae oro - Atado en cadenas
Como prenda por el alma del Conde
Cuando el Diablo llegó a Engsö
Otra vez
Escrita por: Marcus H. Madigan