395px

Begegnung in den Monsunen

Evert Taube

Möte I Monsunen

Vi mötte ett skepp i den svalkande monsun
där vi ångade mot Röda havet opp,
en fullriggare det var och dess namn var Taifun,
som nu segla från Ostindien till Good Hope.

Vår kapten gav nu order att vi skulle hissa flagg
och vi hissade den gula och den blå,
och i samma stund så blåste där från skeppets gaffelnock
Finlands vita flagg med blåa korset på.

Vi höll ganska nära och stoppade maskin
för att preja och ta budskap med oss hem,
och då lovade hon opp där hon gick med vinden in
ifrån babord, och vi rodde bort till dem.

Vi fick ända från backen och lejdare midskepps
och vår fjärdestyrman äntra upp på den,
men i röstet står en svensk sjöman som jag nu återser
Fritiof Andersson, min gamle barndomsvän.

Ja, man möts ju ibland i monsuner och passad
när man seglar mest på värmen som vi gjort,
jag blev likväl rätt förvånad fästän ändå mera glad,
när jag återsåg min vän på denna ort.

-Jag blev held up i Kina, jag blev rånad i Shanghai,
jag har suttit hos pirater uti pant,
men jag gifte mig med dottern till mördaren Fu Wai,
sade Fritiof, det är hemskt men det är sant.

-Med kinesiskans hjälp kom jag sen till Singapore
utan pass och pengar står jag på ett torg
när en man i guldgaloner plötsligt fram emot mig går,
Sveriges konsul, kapten Fredrik Adelborg.

-Se goddag, Fritiof Andersson, säjer Adelborg,
vad i Herrand namn gör du i Singapore?
-Ifrån Gula floden kommer jag och vill till Göteborg,
det är bäst att en hyra hem jag får.

-Jag blev klädd i vita kläder, jag fick låna tie pund,
jag fick pass med Kungens vapen och porträtt,
konsulinnan bjöd på te och jam och pratade en stund,
hon var det sötaste jag dittills hade sett.

-Ja, så tog jag en steamer och mönstrade på däck
och i Siam fick vi last av vilda djur,
tigrar, lejon, elefanter, som dom sålt till Hagenbeck,
som du varit hos i Hamburg, eller hur?

-Men den resan var värst av alla, det är sant,
syd om Ceylon gick vi in i en cyklon,
ut ur buren smet ett lejon, rök på en elefant,
vrålet blandades med storm och böljors dån.

-Snart var luckorna bräckta och upp kom många djur,
vår kommandpbrygga den gick överbord,
elefanten knäckte masterna och kastade en tjur
ut i havet, gosse, sanna mina ord!

-Ja, Hagenbecks ombud åt lejonet ju opp,
en gorilla klättra ner i vår maskin.
För att härma maskinisten slog hon fram och back och stopp,
tills jag sköt henne med skepparens karbin.

-Det var självaste Nemesis från djunglerna, min vän.
Snart var bara jag och elefanten kvar.
När cyklonen gått så fick vi en sydväst-monsun igen
och drev in till Camarin på Malabar.

-Men nu säger jag adjö för din styrman går från bord.
-Ja, men Fritiof, elefanten, vem fick den?
-När vi träffas nästa gång skall jag besvara dina ord,
vi ska segla nu och sätta kurs igen!

Och de brassade för fyllning och började sin gång
och tillbaka till vår skuta rodde vi
och där gick hon i monsunen och jag hörde deras sång:
-Rolling home, rolling home, across the sea!

Men jag räkna' alla segel och räkna om igen
ifrån flying jib till röjlar och mesan.
Det var summa tjugotvå vita segel som där gick
på den glittrande blåa ocean.

Begegnung in den Monsunen

Wir trafen ein Schiff in der kühlenden Monsun,
wo wir dampften zum Roten Meer hinauf,
Ein Vollschiff war es und sein Name war Taifun,
Das nun segelte von Ostindien nach Good Hope.

Unser Kapitän gab nun den Befehl, die Flagge zu hissen,
und wir hissten die gelbe und die blaue,
und im selben Moment wehte von der Schiffsgaffel
Finnlands weiße Flagge mit dem blauen Kreuz.

Wir hielten recht nah und stoppten die Maschine,
um zu parieren und Botschaften mit nach Hause zu nehmen,
und da versprach sie, als sie mit dem Wind kam,
von Backbord, und wir ruderten zu ihnen hin.

Wir bekamen von der Backe und der Leiter mittschiffs
und unser Viertsteuermann kletterte hinauf,
aber in der Stimme steht ein schwedischer Seemann, den ich nun wiedersehe,
Fritiof Andersson, mein alter Kindheitsfreund.

Ja, man trifft sich manchmal in Monsunen und Passat,
wenn man meist in der Wärme segelt, wie wir es taten,
ich war dennoch recht überrascht, ja sogar noch mehr erfreut,
als ich meinen Freund an diesem Ort wieder sah.

-Ich wurde in China aufgehalten, ich wurde in Shanghai ausgeraubt,
ich saß bei Piraten in der Gefangenschaft,
aber ich heiratete die Tochter des Mörders Fu Wai,
sagte Fritiof, es ist schrecklich, aber es ist wahr.

-Mit Hilfe der Chinesin kam ich dann nach Singapur,
ohne Pass und Geld stehe ich auf einem Platz,
als ein Mann in Goldgalonen plötzlich auf mich zukommt,
Schwedens Konsul, Kapitän Fredrik Adelborg.

-Guten Tag, Fritiof Andersson, sagt Adelborg,
was in Gottes Namen machst du in Singapur?
-Von dem Gelben Fluss komme ich und will nach Göteborg,
es ist am besten, wenn ich eine Heimfahrt bekomme.

-Ich wurde in weiße Kleider gekleidet, ich lieh mir zehn Pfund,
ich bekam einen Pass mit dem Wappen und Porträt des Königs,
die Konsulin lud mich auf Tee und Marmelade ein und plauderte eine Weile,
sie war die Süßeste, die ich bis dahin gesehen hatte.

-Ja, so nahm ich einen Dampfer und meldete mich an Deck
und in Siam bekamen wir Fracht von wilden Tieren,
Tiger, Löwen, Elefanten, die sie an Hagenbeck verkauft hatten,
bei dem du in Hamburg gewesen bist, oder?

-Aber diese Reise war die schlimmste von allen, das ist wahr,
Südlich von Ceylon gerieten wir in einen Zyklon,
aus dem Käfig schlüpfte ein Löwe, rannte auf einen Elefanten,
das Brüllen vermischte sich mit Sturm und Wellenrauschen.

-Bald waren die Luken zerbrochen und viele Tiere kamen heraus,
unsere Kommandobrücke ging über Bord,
der Elefant zerbrach die Masten und warf einen Stier
ins Meer, Junge, glaub mir das!

-Ja, Hagenbecks Vertreter ließ das Löwenjungtier frei,
eine Gorilla kletterte in unsere Maschine.
Um den Maschinisten nachzuahmen, drückte sie vor und zurück und stoppte,
bis ich sie mit dem Karabiner des Kapitäns erschoss.

-Das war die Nemesis aus den Dschungeln, mein Freund.
Bald waren nur ich und der Elefant übrig.
Als der Zyklon vorbei war, bekamen wir wieder einen Südwestmonsun
und trieben nach Camarin auf Malabar.

-Aber jetzt sage ich Adieu, denn dein Steuermann geht von Bord.
-Ja, aber Fritiof, was wurde aus dem Elefanten?
-Wenn wir uns das nächste Mal treffen, werde ich deine Fragen beantworten,
wir müssen jetzt segeln und wieder Kurs setzen!

Und sie machten sich für die Abfahrt bereit und begannen ihren Weg
und zurück zu unserem Schiff ruderten wir
und dort segelte sie in den Monsun und ich hörte ihr Lied:
-Rolling home, rolling home, across the sea!

Aber ich zählte alle Segel und zählte noch einmal
von der Flying Jib bis zu den Ruder- und Mesansegeln.
Es waren insgesamt zweiundzwanzig weiße Segel, die dort gingen
auf dem glitzernden blauen Ozean.

Escrita por: Evert Taube