395px

Fritiof In Arcadia

Evert Taube

Fritiof I Arkadien

På Colla Bellas höjd, där geten skuttar
och glesa furor skugga ginst och sand
där finns en grön oas, en äng, som sluttar
ner mot en vindal och en palmklädd strand.
Där ser man Corsica i siktigt väder
och Provencalska bergens blåa bård.
Där doftar kaprifolium och fläder,
där kan man vandra ostörd utan kläder;
långt ner i dalen ligger närmsta gård.

Där kom jag glad och naken mittpå dagen,
en pilgrim från det fjärran Göteborg.
Jag bar en krans av fikonlöv kring magen
och ost och bröd och lantvin i en korg.
Det var en härlig dag, jag hade turen
att höra näktergalens ljuva röst.
Jag kände mig som fågeln släppt ur buren,
jag var på väg tillbaka till naturen,
jag ville vila mig vid jordens bröst.

Ja, där gick getterna och där gick fåren
som vita moln på ängens klorofyll,
och näktergalen sjöng i björnbärssnåren,
och själv var jag en del av min idyll.
Jag gjorde utav fikonlöv en bricka,
och lade upp min mat, drog upp mitt vin.
Jag satte mig i gräset för att dricka.
Då fick jag plötsligt se en naken flicka,
som kom emot mig med en glättig min.

Jag har då aldrig nånsin sett på maken!
Hon kom och ställde sig helt tätt intill
men innan jag hann tänka rätt på saken
så fick jag plötsligt se två flickor till.
De skrattade och jazzade på ängen
och sjöng : Oh, happy days are here again!
Sen högg de mej och ropte: Opp ur sängen!
Jag tappa mina fikonlöv i svängen,
och flickorna försvann bland skogens trän.

På aftonen när jag kom ned till staden,
då mötte jag dem åter alla tre
i vita klänningar på promenaden,
de skönaste tre gracer man kan se.
Den ena tog mej genast käckt i handen
och sa : I'm leaving on an early train.
Där gick vi under palmerna på stranden
och pratade och ritade i sanden
och sjöng : Oh, happy days are here again!

Jag är från San Fransisco, sa den sköna,
och därför klättrar jag så bra i berg! -
Jag dansar gärna naken i det gröna,
jag älskar så naturens form och färg!
Ja, i Amerika har vi friska vanor -
här i Europa är man mer mondän!
Men, darling, vi ha ändå samma anor!
Oh, låt oss aldrig vandra skilda banor!

Fritiof In Arcadia

On Colla Bella's height, where the goat jumps
and sparse firs shade broom and sand
there is a green oasis, a meadow that slopes
down towards a valley and a palm-covered beach.
There you can see Corsica in clear weather
and the blue border of the Provencal mountains.
There the scent of honeysuckle and elderflower lingers,
there one can walk undisturbed without clothes;
down in the valley lies the nearest farm.

There I came happy and naked in the middle of the day,
a pilgrim from distant Gothenburg.
I wore a wreath of fig leaves around my waist
and cheese and bread and country wine in a basket.
It was a glorious day, I was lucky
to hear the sweet voice of the nightingale.
I felt like the bird released from the cage,
I was on my way back to nature,
I wanted to rest at the bosom of the earth.

Yes, there went the goats and there went the sheep
like white clouds on the meadow's chlorophyll,
and the nightingale sang in the blackberry bushes,
and I myself was a part of my idyll.
I made a tray out of fig leaves,
and laid out my food, pulled up my wine.
I sat in the grass to drink.
Then suddenly I saw a naked girl,
coming towards me with a cheerful expression.

I have never seen anything like it!
She came and stood very close to me
but before I could think properly about it
I suddenly saw two more girls.
They laughed and frolicked in the meadow
and sang: Oh, happy days are here again!
Then they attacked me and shouted: Get up from bed!
I dropped my fig leaves in the turn,
and the girls disappeared among the forest trees.

In the evening when I came down to the town,
I met them all three again
in white dresses on the promenade,
the most beautiful three graces one can see.
One of them immediately took my hand boldly
and said: I'm leaving on an early train.
There we walked under the palm trees on the beach
and talked and drew in the sand
and sang: Oh, happy days are here again!

I'm from San Francisco, said the beautiful one,
and that's why I climb mountains so well! -
I gladly dance naked in the green,
I love the form and color of nature so much!
Yes, in America we have healthy habits -
here in Europe one is more sophisticated!
But, darling, we still have the same origins!
Oh, let us never walk separate paths!

Escrita por: