O, Tysta Ensamhet
O tysta ensamhet,
Var skall jag nöjen finna?
Bland sorg som ingen vet,
Skall mina dar försvinna.
En börda tung som sten
Mig möter vart jag går.
Bland tusen finns knappt en,
Som kärlek rätt förstår.
Det är den tyngsta sorg
Som jorden månde bära
Att man skall mista bort
Sin allra hjärtans kära.
Det är den tyngsta sorg
Som solen övergår
Att man skall älska den
Man aldrig nånsin får.
Ett rent och ädelt sinn,
En dygd som ensamt blänker,
En mun som talar ett
Med allt vad hjärtat tänker.
Jag tror en sådan vän
Är mer än mycket rar.
Var skall jag finna den
Som dessa dygder har?
Emellan dig och mig
Där tändes upp en låga
Där tändes upp en eld
Som är en daglig plåga.
Hur skall jag dämpa den
Vet jag alls ingen rå´,
Jag sörjer till min död
Om jag dig ej kan få
Oh, Silenciosa Soledad
Oh, silenciosa soledad,
¿Dónde encontraré placer?
Entre la tristeza que nadie conoce,
Mis lágrimas desaparecerán.
Una carga pesada como una piedra
Me encuentra donde quiera que vaya.
Entre mil, apenas hay uno
Que entienda el amor correctamente.
Es la tristeza más pesada
Que la tierra pueda soportar
Perder a quien más se ama
Es la tristeza más grande.
Es la tristeza más pesada
Que el sol pueda superar
Amar a quien nunca se tendrá
Es la tristeza más profunda.
Una mente pura y noble,
Una virtud que brilla sola,
Una boca que habla
Con todo lo que el corazón piensa.
Creo que un amigo así
Es más valioso que todo.
¿Dónde encontraré a alguien
Que tenga estas virtudes?
Entre tú y yo
Se encendió una llama
Se encendió un fuego
Que es un dolor diario.
¿Cómo lo apagaré?
No tengo idea,
Lloraré hasta mi muerte
Si no puedo tenerte.