Fru Silfver
Herr silfver han var en riddareman,
Han fäste en mö uti främmande land.
De levde tillsammans uti årena sju
Och barnen hon födde en och så tu.
Sen döden kom uti deras gård,
Fru silfver hon blev lagd uppå den svartaste bår
Men faderen snart äktar en ny mor till sin gård.
Den ena hon sparkade den andra hon slog,
Den tredje hon tog uti håret och drog.
Barnen de flydde så kammaren dit moderen låg.
Den ena grät tårar den andra grät blod,
Den tredje grät mor ur svartaste jord.
-på griften min hörs klagan, på griften hörs gråt.
Fru silfver från himmelen nedstiga
Och så åter till sin gård hon gå
Och ute så för henne styvmoderen stå.
-efter mig jag lämnat både åker och äng
Men barnen de tvingas svultna i säng.
Efter mig jag lämnat bolster så blå
Men barnen de ligga på stickor och strå.
-vill du nu ej bliva
Barnens mor så blid
Skall jag låta dig i helvetet lida och bli.
-jag ryser och jag bävar.
Aldrig era barn skall lida någon nöd,
Jag här nu lova och hålla det till min död.
-må då ormar fräta både hjärta och barm
Om jag sedan gör de små någon harm.
För aldrig skall jag vara strid mot din släkt
Så visa dig aldrig mer i sådan dräkt.
Och fru silfver hon lämnar
Både trygghet och hopp
Och far sedan åter till himmelen opp.
Sen styvmoderen tager sina barn i sin famn
Och nämner dem alla vid hjärteliga namn.
Sra. Silfver
Sr. Silfver, era un caballero
Fortalece a una doncella en una tierra extranjera
Vivían juntos en los siete años
Y los niños que dio a luz a uno y dos
Entonces la muerte vino en su patio
esposa plata ella fue puesto en el negro más camilla
Pero el padre pronto se casa con una nueva madre con su granja
Una pateó a la otra, trine
La tercera se tomó en el pelo y tiró
Los niños huyeron por lo que la cámara donde estaba la madre
Uno lloró lágrimas y el otro lloró sangre
La tercera madre lloró de la tierra más negra
En las garras, se escucha mi grito, en las garras hay llanto
Señora Silfver del cielo desciende
Y luego otra vez a su granja se fue
Y fuera por lo que para su posición madrastra
después de mí dejé el campo y el prado
Pero los niños que se ven obligados a morir de hambre en la cama
Después de mí, dejé el refuerzo tan azul
Pero los niños se acuestan en agujas de tejer y paja
ahora no serás
Madre de los niños así que por favor
Te haré sufrir y estar en el infierno
Me estremezco y tiemblo
Sus hijos nunca sufrirán ninguna angustia
Te prometo que lo mantendré hasta mi muerte
Entonces deja que las serpientes corroan tanto el corazón como el pecho
Si entonces hago el poco algún resentimiento
Porque nunca lucharé contra tu familia
Así que nunca vuelvas a mostrarte con ese atuendo
Y la Sra. Silfver se va
Seguridad y esperanza
Y vuelve al cielo
Desde que la madrastra toma a sus hijos en sus brazos
Y menciónalos a todos por nombres abundantes
Escrita por: Stefan Weinerhall / Jörgen Elofsson