395px

Ven

Fame Factory

Vem

Morgonsolen bländade dina ögon
När jag såg dig springa ut genom din port
Att du var jagad var helt uppenbart
Du såg mig som reträtt
Att neka skulle inte kännas rätt

Du sa, "Jag är förskjuten av de mina"
Tvingad att ha dold identitet
Betraktad som en sköka i en medeltidskultur
Jagad som ett djur

Jag minns att jag tänkte på mig själv

Vem plöjer din åker?
Vem bonar om i din vrå?
Vem läser kartan åt dig?
Vem talar om var du ska gå?

Romanas arv är att följa traditionen
Att fogligt rätta in sig i sitt led
Och går man utanför så tappar man i aktning
Men vem vill vara vingklippt ett helt liv

Jag minns hur jag tänkte på mig själv

Vem plöjer din åker?
Vem bonar om i din vrå?
Vem läser kartan åt dig?
Vem talar om var du ska gå?

Vem bär din ryggsäck, när du behöver en paus?
Vem värmer din frusna själ, när natten faller på?

mm mm

Jag tänker ofta på dig än Romana
Ditt mod, din blick, din öppna attityd
Ja de intryck som vårt samtal gav består för evig tid
En glimt in i en 19-årings liv
Ett liv, som för mig var helt unikt

Vem plöjer din åker?
Vem bonar om i din vrå?
Vem läser kartan åt dig?
Vem talar om var du ska gå?

Vem bär din ryggsäck, när du behöver en paus?
Vem värmer din frusna själ, när natten faller på?

Ven

La luz del sol de la mañana cegaba tus ojos
Cuando te vi correr fuera de tu puerta
Era obvio que estabas siendo perseguido
Me viste como una retirada
Negarme no se sentiría correcto

Dijiste, 'Estoy excluido por los míos'
Forzado a tener una identidad oculta
Considerado como una prostituta en una cultura medieval
Perseguido como un animal

Recuerdo que pensaba en mí mismo

¿Quién ara tu campo?
¿Quién limpia tu rincón?
¿Quién te lee el mapa?
¿Quién te dice a dónde ir?

La herencia de Romana es seguir la tradición
Ajustarse obedientemente a su lugar
Y si te sales de eso, pierdes respeto
Pero ¿quién quiere estar coartado toda la vida?

Recuerdo cómo pensaba en mí mismo

¿Quién ara tu campo?
¿Quién limpia tu rincón?
¿Quién te lee el mapa?
¿Quién te dice a dónde ir?

¿Quién lleva tu mochila cuando necesitas descansar?
¿Quién calienta tu alma congelada cuando cae la noche?

mm mm

Pienso a menudo en ti, Romana
Tu valentía, tu mirada, tu actitud abierta
Sí, las impresiones que nuestra conversación dejó perduran por siempre
Un vistazo a la vida de una joven de 19 años
Una vida que para mí era completamente única

¿Quién ara tu campo?
¿Quién limpia tu rincón?
¿Quién te lee el mapa?
¿Quién te dice a dónde ir?

¿Quién lleva tu mochila cuando necesitas descansar?
¿Quién calienta tu alma congelada cuando cae la noche?

Escrita por: