Guldet Blev Till Sand
Han kom med mig
När jag drog bort den våren
Som en hund
Följde han mig tätt i spåren
Jag var glad åt hans sällskap
När jag sökte guldets land
Men Kristina, Guldet blev till sand
Vi slet ont
Ja, allt gott fick vi försaka
Ofta grät han och bad:
"Ta mig tillbaka"
Men jag vägrade alltid,
Fast jag tvekade ibland
Åh, Kristina, Guldet blev till sand
Han, som var min kamrat,
Han trodde mitt ord, fast jag redan då,
Såg att längs denna väg
Fanns knappa steg jag ville nå
Över prärien kom vi till en öken
Vi gick vilse och började se spöken
Man hör vatten som porlar,
När ens huvud står i brand
Åh, Kristina, Guldet blev till sand
Jag, som var hans kamrat,
Jag tog honom över land och hav
Öken, vinden har hängt
Ett täcke över hans tysta grav
Ur en stinkande källa
Drack han vatten
Han blev sjuk
Och gick bort från mig den natten
När hans blick hade slocknat,
Då gled klockan ur hans hand
Åh, Kristina, Guldet blev till sand
Åh, Kristina, Guldet blev till sand
El Oro se Convirtió en Arena
Él vino conmigo
Cuando me fui aquella primavera
Como un perro
Me siguió de cerca en el camino
Estaba feliz con su compañía
Cuando buscaba la tierra del oro
Pero Kristina, el oro se convirtió en arena
Trabajamos duro
Sí, todo lo bueno lo sacrificamos
A menudo lloraba y pedía:
'Llévame de vuelta'
Pero siempre me negué,
Aunque a veces dudaba
Oh, Kristina, el oro se convirtió en arena
Él, que era mi compañero,
Creía en mis palabras, aunque ya entonces,
Vi que a lo largo de este camino
Había pasos escasos que quería alcanzar
A través de la pradera llegamos a un desierto
Nos perdimos y comenzamos a ver fantasmas
Se escucha el agua burbujeando,
Cuando la cabeza arde
Oh, Kristina, el oro se convirtió en arena
Yo, que era su compañero,
Lo llevé sobre tierra y mar
Desierto, el viento ha colgado
Un manto sobre su tumba silenciosa
De un manantial apestoso
Bebió agua
Enfermó
Y se fue de mí esa noche
Cuando su mirada se apagó,
El reloj se deslizó de su mano
Oh, Kristina, el oro se convirtió en arena
Oh, Kristina, el oro se convirtió en arena