Storm
Gynnsamma vindar för mig ut i gryningen
bort över havet far jag nu, då jag ser skogsbeklädda åsar inåt land
där väntar du mig än, kära vän
Havets ljus ömsom tindrar kallt
så som bränningens vilda språng
följer den våg som skall fjärma mig bort från dig
i nordanskog där lämna jag min börd
tills visdomens skördar står
himmel och hav åter falla mot envars grav
Stormen den dånar och vindens klagan tjöt
vågorna sköljer mot kallfruset hjärta
jag frös, frös….
Marelds sken speglar livets färd
som nu vaggar i fjordens famn
känslornas svall grips av längtan till fjärran land
träder in i tordöns mörka rum
ty ett rike av bister köld
förtappelsens stund att besvärja en urkrafts gud
Stormen den dånar…….
Storm, storm i mitt hjärtas brunn
stormen är vindens strid
strid över havets vidd
köld genom märg och ben
frostiga andetag
hårt piskar regnet mig
Härskri hörs i stämmorna från nord
i den skärande vindens rop
ett rasande hav i dess boning jag tappert far
avgrunds djup en förnimmelse av död
med jagande käftars törst
av urminnes hävd att få stilla sitt lystna rov
Stormen den dånar…….
Tormenta
Fuertes vientos me llevan al amanecer
navego lejos sobre el mar, al ver colinas cubiertas de bosques tierra adentro
allí me esperas aún, querido amigo
La luz del mar brilla fríamente
como el salvaje salto de las olas
siguiendo la ola que me alejará de ti
en el bosque del norte dejo mi carga
hasta que las cosechas de sabiduría estén listas
cielo y mar caen de nuevo hacia la tumba de todos
La tormenta ruge y el lamento del viento aúlla
las olas golpean contra un corazón helado
me congelo, me congelo…
El resplandor de la luz de las aguas vivas refleja el viaje de la vida
que ahora se mece en el abrazo del fiordo
las emociones agitadas son atrapadas por el anhelo de tierras lejanas
entro en la oscuridad del trueno
pues un reino de frío severo
el momento de conjurar a un dios de la fuerza perdida
La tormenta ruge…
Tormenta, tormenta en el pozo de mi corazón
la tormenta es la batalla del viento
batalla sobre la extensión del mar
frío a través de la médula y los huesos
respiraciones heladas
la lluvia me azota con fuerza
Se escucha un grito en las voces del norte
en el grito cortante del viento
un mar furioso en su morada a la que valientemente me dirijo
una sensación de muerte en las profundidades del abismo
con la sed de fauces acechantes
de satisfacer su ansioso deseo ancestral
La tormenta ruge…