Äril
Lågor flämtar i vår äril såsom längtan den förtär
Liksom aska är då soten som elden vi alla bär
Blott de ringa är så vackert, jag giver mig till skogen hän
Likt en fura för min stolthet svärjer livet som sy för sägn
Jag råder själv om alla tanker ty de tvivel i min själ
Jag sörjer livet för dess fägnand om livet är mig kärt
Såsom skuggspel uti natten leker ont för den som ser
Gillra fånga dödens ögon, vem skonar om ingen ber
Svaren stundar i vår levnad, jagar ödet som skall ske
Söka lyckan om de väntar, skänka tröst när sorgen led
Jag råder själv om alla tanker ty de tvivel i min själ
Jag sörjer livet för dess fägnand om livet är mig kärt
Om vår äril nu falnar en gång
Spå mina händar i det som finns kvar
Minnen av lågor i askan den grå
Ett järtecken varslar mig i en slocknade glöd
I var gnista en gyllne tår som ämnar att dö
Lågor flämtar i vår äril såsom längtan den förtär
Liksom aska är då soten som elden vi alla bär
Blott de ringa är så vackert, jag giver mig till skogen hän
Likt en fura för min stolthet svärjer livet som sy för sägn
Jag råder själv om alla tanker ty de tvivel i min själ
Jag sörjer livet för dess fägnand om livet är mig kärt
Om vår äril nu falnar en gång
Spå mina händar i det som finns kvar
Minnen av lågor i askan den grå
Äril
Llamas titilan en nuestro anhelo como el deseo que consume
Como cenizas son el hollín que todos llevamos
Solo lo humilde es tan hermoso, me entrego al bosque
Como un pino por mi orgullo, la vida jura como hilo para la leyenda
Decido por mí mismo sobre todos los pensamientos, por las dudas en mi alma
Lamento la vida por su encanto si la vida me importa
Como juego de sombras en la noche, juega mal para quien ve
Tender trampas para atrapar los ojos de la muerte, ¿quién perdona si nadie ruega?
Las respuestas acechan en nuestra existencia, persiguen el destino que ha de ocurrir
Buscar la felicidad si esperan, brindar consuelo cuando la tristeza guía
Decido por mí mismo sobre todos los pensamientos, por las dudas en mi alma
Lamento la vida por su encanto si la vida me importa
Si nuestro anhelo se desvanece alguna vez
Lee en mis manos lo que queda
Recuerdos de llamas en la ceniza gris
Una señal me advierte en una brasa apagada
En cada chispa una lágrima dorada destinada a morir
Llamas titilan en nuestro anhelo como el deseo que consume
Como cenizas son el hollín que todos llevamos
Solo lo humilde es tan hermoso, me entrego al bosque
Como un pino por mi orgullo, la vida jura como hilo para la leyenda
Decido por mí mismo sobre todos los pensamientos, por las dudas en mi alma
Lamento la vida por su encanto si la vida me importa
Si nuestro anhelo se desvanece alguna vez
Lee en mis manos lo que queda
Recuerdos de llamas en la ceniza gris