Drängen Och Kråkan
Kråkan satt på hässjestör kraxade och sporde
Drängen om han tordes honom följa
-Så rista dina runor väl,rista dem på lien din
Skänk mig rågen som nu vajar gyllene
I jättars land med hjärteblod
-Tig nu still ditt fjäderfä, låtom mig betänka
Vad jag på mödan att jättar kränka
-Du finner jungfru båbå och god, vackraste I götaland
Henne må du äkkta innan solens nedergåang
Och skörden skall I kärvar stå
Rågen skall falla,lien slår, djupa sår
Rågen skall falla vid gryningens första ljus
Rågen skall falla,lien slår, djupa sår
Drängen och kråkan skörden bärgar
Men bryter en ed
Förbannelsen vilar I jätternas land
Drängen han brynar sin lie för att dö
El Joven y el Cuervo
El cuervo se posó en el poste del heno, graznó y preguntó
Al joven si se atrevía a seguirlo
-Así que talla tus runas bien, grábalas en tu hoz
Regálame el centeno que ondea dorado
En la tierra de gigantes con sangre en el corazón
-Cállate ahora tu ave de plumas, déjame reflexionar
En lo que me cuesta ofender a los gigantes
-Encontrarás a la doncella båbå y buena, la más hermosa de Götaland
Debes desposarla antes de la puesta del sol
Y la cosecha estará en gavillas
El centeno caerá, la hoz cortará, heridas profundas
El centeno caerá en la primera luz del amanecer
El centeno caerá, la hoz cortará, heridas profundas
El joven y el cuervo cosecharán la cosecha
Pero romperán un juramento
Una maldición yace en la tierra de los gigantes
El joven afila su hoz para morir