Jungfru I Hindhamn
Städet klingar i den smedja som skall skänka
Mig uddar tre från ässjans härd,glödande röd
Hamra järnet i dess djupa heta lyster
Till galdersängens starka sjed
I hanegällets skira stålar du framtädde
Un skuggors vrå vid burmans sten, snövita hind
Silverne låg dimman utmed tjärnens stränder
Jag miste dig med blicken min
Sannerlingen skall jag aldring sörja dig mer
Likaledes skall jag aldrig glömma dig
Ögonen så glittrande av liderlighet
Jungfru i hindhamn
Tvinna strängen utav linets långa trådar
Dess blomster stå så fagert blå, på böljande fält
Stränga bågen och nu aske trädet böja
En båge täljid, att fälla dig
Villebrådet jagar, vaksamt är mitt sinne
Som ulven grå jag smyger fram, bågen är spänd
Våra blickar möttes stilla och så varligt
Med pilens spets mot hjärterot
Sannerlingen skall jag aldring sörja dig mer
Likaledes skall jag aldrig glömma dig
Ögonen så glittrande av liderlighet
Jungfru i hindhamn
Löp din väg du fagra hind som dig
Förblindat i din falska skepnad stå
Du äro jungfrun blid jag miste i
Min ungdoms är till skogens trolska väsen
Doncella en Hindhamn
El metal resuena en la herrería que me dará
Tres puntas de la fragua, ardientes y rojas
Martilla el hierro en su profundo brillo caliente
Para la fuerte sed de la cama de Galder
En la delicada armadura del gallo que creaste
En la esquina de las sombras en la piedra del bosque, la doncella blanca
La niebla plateada a lo largo de las orillas del estanque
Te perdí de vista
Verdaderamente nunca te lamentaré más
De la misma manera, nunca te olvidaré
Tus ojos tan brillantes de lujuria
Doncella en Hindhamn
Enreda el hilo de las largas hebras de lino
Sus flores azules tan hermosas, en campos ondulantes
Tensa el arco y ahora dobla el árbol hasta la ceniza
Un arco tallado para derribarte
La presa acecha, mi mente está alerta
Como el lobo gris me deslizo, el arco está tenso
Nuestras miradas se encuentran en silencio y con cuidado
Con la punta de la flecha hacia la raíz del corazón
Verdaderamente nunca te lamentaré más
De la misma manera, nunca te olvidaré
Tus ojos tan brillantes de lujuria
Doncella en Hindhamn
Corre tu camino, hermosa cierva que
Cegada por tu falsa apariencia te quedas
Tú eres la dulce doncella que perdí
Mi juventud es para las criaturas mágicas del bosque