Halta Eriksson
Ja nu e han död, halta eriksson är borta.
Aldrig mer får han ligga där i parken och softa.
Han lämnade folket med flaskan i handen.
Hans sista chans gav upp och spred daskan i sanden.
Hans sista timmar ran ut.
Men det fanns saker kvar i hans minne.
Han försökte känna doften med hans sönder supna sinné.
Han visste och förstog att livet skulle gå åt skogen, när han låg och såg att andresson var på väg till krogen.
Vi ser hur eriksson sitter där ensam på ett torg.
Han sitter med en flaska och tröstar sin sorg.
Tillsammans var dem bäst när dem styrde och höll koll, styrde gator, dom hade makt dom hade full kontrol.
Men pengarna i handen fanns det ingen värklighet.
Och blandesskap och pengar föddes ordet i de het.
Eriksson blev lurad han blev blåst på allt.
En kula genom låret de var så han blev halt.
Han satt där orörd i nån park, utan pengar hus och mat.
Socialen skulle hjälpa men det var nog bara prat.
Ja nu e han död, halta eriksson är borta aldrig mer får han ligga där i parken och softa.
Han lämnade folket med flaskan i handen.
Hans sista chans gav upp och spred daskan i sanden.
Han sista timmar ran ut.
Men det fanns saker kvar i hans minne.
Han försökte känna doften med hans sönder supna sinné.
Han visste och förstog att livet skulle gå åt skogen, när han låg och såg att andresson var på väg till krogen.
Vi ser hur eriksson ligger död på ett torg.
Ingen lägger märker till, ingen känner någon sorg.
Halta Eriksson
Ahora él no está muerto, Halta Eriksson se ha ido.
Nunca más podrá estar tumbado en el parque relajándose.
Dejó al pueblo con la botella en la mano.
Su última oportunidad se esfumó y esparció basura en la arena.
Sus últimas horas se agotaron.
Pero aún quedaban cosas en su memoria.
Intentaba percibir el olor con su mente embriagada.
Sabía y entendía que la vida se iría al diablo, cuando yacía viendo a Andersson dirigirse al bar.
Vemos a Eriksson sentado solo en una plaza.
Está con una botella consolando su dolor.
Juntos eran los mejores cuando dirigían y mantenían el control, controlaban las calles, tenían poder, tenían el control total.
Pero el dinero en la mano no tenía realidad.
Y entre la mezcla y el dinero nació la palabra en la calidez.
Eriksson fue engañado, fue estafado de todo.
Una bala a través de la pierna, así es como quedó cojo.
Permaneció allí inmóvil en algún parque, sin dinero, casa ni comida.
Los servicios sociales iban a ayudar, pero probablemente solo era palabrería.
Ahora él no está muerto, Halta Eriksson se ha ido.
Nunca más podrá estar tumbado en el parque relajándose.
Dejó al pueblo con la botella en la mano.
Su última oportunidad se esfumó y esparció basura en la arena.
Sus últimas horas se agotaron.
Pero aún quedaban cosas en su memoria.
Intentaba percibir el olor con su mente embriagada.
Sabía y entendía que la vida se iría al diablo, cuando yacía viendo a Andersson dirigirse al bar.
Vemos a Eriksson yace muerto en una plaza.
Nadie se da cuenta, nadie siente pena alguna.